”Vi poliser tycker om att köra fort”
Det säger en trafikpolis till Bilbloggen.
”Vi tycker om att skjuta också. Men all skjutning utreds noga. Så vi undviker onödig skottlossning.”

Det finns en osund subkultur inom polisen.

Och en kåranda, ett kameraderi.
Som gör att poliser skyddar varandra.
Täcker upp för varandra.

Varken subkulturerna eller kameraderiet motsvarar det vi som betalar polisens löner hade tänkt oss.

Läs kommentarerna på Bilbloggens inlägg om poliser som buskör med blåljus och sirener.
På sajten polisman.se frodas kårandan och det enda som inte finns bland kommentarerna i debattforumet hittills är en belöning till den som tar Collins körkort.

Förra året föreslog en utredning att polisen skulle få en ny ”snällare” uniform.

Det blev ett ramaskri. För svensk polis vill se ut som amerikanska kommandosoldater.
Många hotade att säga upp sig och förslaget lades i skrivbordslådan.

Samma sak när det gäller bilarna. Svensk polis vill ha de starkaste motorerna, för att kunna köra ikapp bovarna.
(Svensk polis har Europas och kanske världens snabbaste bilar.)

Men har någon funderat på om polisen verkligen kommer ikapp boven med sin övermotoriserade bil?
Eller om jakten allt för ofta slutar i diket?

Nej. Ingen!

Den första minuten under utryckningen är farligast. Då pumpar adrenalinet, då är tunnelseendet som värst.

En rondell eller en rödljuskorsning den första utryckningsminuten slutar alldeles för ofta med en krasch.

I skadeanmälan till polismyndigheten och till försäkringsbolaget anges nästan alltid löjligt låg hastighet.

• För en kort tid sedan körde en polisbil rätt genom en rondell i Uppsala. Den nya bilen blev totalskrot. Stora granitblock bröts sönder. Men hastigheten angavs till 70 km/tim.

• För några år sedan rammade en annan polisbil ett betongfundament på Mölndalsvägen i Göteborg.
Bildelar spreds över ett mycket stort område.
Hastigheten angavs till 70 km/tim. (Men Volvos haverikommission som undersökte bilen angav 170 som en troligare hastighet.)

Föraren i Göteborg fick aldrig någon påföljd. Får se hur det går i Uppsala.

Det troliga är att även det ärendet läggs ner. Om det ens blir något.

För, vad polisen än påstår i kommentarerna på Bil-bloggen och på polisman.se så utreds polisens trafikbrott mycket sällan.

Vilken åklagare vill bli osams med polisen, som han ju ska samarbeta med i fortsättningen.
Polisen som ska utreda brott tillsammans med – och under ledning av – samme åklagare?

• Polisen måste blir bättre på att köra bil.
• Beslutet om att slå på blåljuset måste tas av någon utanför polisbilen.
• Och när det går snett måste saken utredas.

Vi kan inte acceptera att poliserna i bilen bestämmer om det ska vara blåljus, blåljus med siren eller bara fortkörning utan att annonsera den.

Om det inte går att klara upp polisens subkultur i trafiken måste alla polisbilar få en utrustning som registrerar all ”utryckningskörning”, och all sådan körning måste utredas lika noggrant som man i dag utreder skottlossning.

Och så ett par svar till några av kommentarerna:

• Ja, jag har sett polisbilar köra alldeles för fort i bussfilen när trafiken intill stått nästan stilla. Med allvarlig risk för en olycka.
• Ja, jag har sett polisbilar slå på blåljuset när det slår om till rött och sen fortsatt lugnt efter korsningen.
• Ja, jag vet att polisen i ett distrikt i Mellansverige jagade ett par snattare med flera bilar, alla med blåljus och sirén. De fick trots buskörningen bland all annan trafik inte fast snattarna.
• Nej, jag har aldrig blivit av med körkortet.

Jag har skrivit det många gånger. Att polisen bara sitter inne och fikar. Istället för att göra jobbet. Men jag kan ha fel. Göteborgspolisen satsar i alla fall på snabbmat. Känns bra.

(Ni kanske undrar vad vi gör i Göteborg? Hela lilla Bil-redaktionen: Benjamin, Jonas och jag har åkt för att träffa Martin och testa ett gäng cabbar.)