En utredning från den statliga Vägtrafikinspektionen som presenteras i dag förklarar varför Nollvisionen misslyckats.
Orsaken kallas ”Motkrafter i trafiksäkerhetspolitiken”.

Motkrafterna är framförallt regionalpolitiska skäl, som att en kommun eller ett län vill behålla 90 på en väg för att pendlarna inte ska behöva för lång tid för att ta sig till jobbet. Trots att 70 skulle vara säkrare.

MEN: utan medierna skulle de här åsikterna inte komma fram, och det är där jag kommer in i bilden.
För det är jag som ständigt kritiserar fartkamerorna och ifrågasätter dem, både som trafiksäkerhetsåtgärd och för integritetskränkningen.

Och jag är mycket stolt över citatet (på sidan 14 i utredningen) från en krönika i BIL-tidningen i somras.
För vad jag vet är det första gången jag får sådan uppmärksamhet i något så stort och viktigt som en statlig utredning.

”Sommarens dödsolyckor har orsakats av slarv, fylla, unga pojkar med dåligt omdöme, dålig koll vid vänstersvängar, oförmågan att känna igen en motorcykel och så vidare. Ingen olycka har orsakats av hastigheten.
På 1960-talet var Sverige världsbäst på trafiksäkerhet, och det var när vi fortfarande hade fri fart på landsväg. (…) Idag plåtas bara de som kör för fort. I Tingvalls nya vision ska ALLA bilar plåtas av ALLA kameror, och så räknar man hastigheten mellan skåpen. Så gör man redan i England. (…)
Men går trafikolyckorna ner? Nej! Storebror ser allt och alla. Trots det fortsätter folk att köra på fyllan, slarva och köra över sin förmåga. Och de fortsätter att dö i trafiken.”

Slutsatsen i den 80 sidor tjocka rapporten är att Vägverket måste visa att åtgärderna fungerar och, i andra hand, göra försök, och visa att försöken fungerar. Först då får man acceptans och först då kan ”Motkrafterna” desarmeras.

Men det är ju det som är problemet: Att ständigt sänka hastigheterna, och att montera upp allt fler kameraskåp fungerar ju INTE!

Klicka här för att läsa utredningen