Bättre sent än aldrig – listar Bråvalla

Mitt i Sofias inlägg från ett Metaltown som verkar helt fantastiskt så tänkte jag störa med några sista inlägg från Bråvalla Festivalen förra helgen. Jag har legat helt däckad i förkylning sedan jag kom hem och har försökt ta tag i det flera gånger. Inte speciellt professionellt för en bloggare, men så blev det tyvärr den här gången.

Jag ville berätta lite för er om vad jag tyckte om festivalen i sin helhet. Ni har redan läst mina inlägg om dagarna som gick där, men jag har inte än berättat vad jag tyckte om festivalens första upplaga i sin helhet.

Positivt
x Rena toaletter. Tack gud för vattentoaletterna de hade längst bort på området. Det fanns alltid toalettpapper, man kunde spola och dessutom tvätta händerna!
x Artisterna. Den bästa line-upen i Sverige i år. Det fanns något för alla, vare sig du är rocker eller tycker om att dansa till klubbmusik.
x Joakim. Den fantastiskt trevliga security-killen som arbetade vid Blue Stage.
x Gratis kollektivtrafik. Strejken som pågått ett tag och fortsatte under torsdagen ställde till lite problem, men den avblåstes under torsdagkvällen och allt rullade på som vanligt igen sen. Att man åkte gratis med Östgötatrafiken var nästan det bästa av allting, speciellt för oss som pendlade mellan Linköping och Norrköping.
x Mysigt VIP-område. Ville man bara ligga och slappa så kunde man göra det på VIP-området. Det var hemskt litet, men sjukt mysigt också.

Negativt
x För stort område. Onödigt stort område, onödigt långt mellan allting. Skulle man gå på toaletten eller gå och köpa mat fick man räkna med att det skulle ta minst 30 minuter, utan köer.
x Långt till festivalområdet. Även med gratis kollektivtrafik så fick man gå rätt långt för att komma till området. Jag är väl lite mer van det där med Peace and Love och festival mitt i staden, så jag är kanske lite bortskämd.
x Dåligt skyltat. En vän till oss letade efter festivalområdet i tre timmar. En annan vän letade efter parkeringen väldigt länge. Det slutade med att hon parkerade olagligt och gick till området istället.
x Dåligt informerad personal. Ingen kunde hänvisa till en annan väg att köra där de spärrat av, frågade man personalen i informationen på området visste de inte heller, ingen verkade ha koll på någonting.
x Värdeförvaringen. Under torsdagen bar vi på våra resväskor då vi inte hann till hotellet. Det fanns EN värdeförvaring, den låg enligt kartan utanför området och utanför campingen. Personalen i informationen sade att det fanns en utgång där och att vi kom in där även utan campingplats. Då vi kom till ”entrén” (en avstängd utgång) var det nätt och jämt så vi fick gå igenom där. Ännu mindre då vi skulle hämta våra väskor igen på kvällen. Mitt VIP-band räddade oss.
x Leran. Det här kanske inte festivalen kan göra så mycket åt, men man kanske ska se om man kan lägga ut spån eller så där?
x Otrevlig security. Securityn vid Blue Stage var under all kritik. Vi var alla längst fram tvungna att ha våra väskor och jackor vid våra knän. Då vi frågade om vi fick lägga våra saker UNDER de där små plattorna (ni fattar vad jag menar?) där de står så kom de bara med spydiga svar ”Jag lägger inte min väska på din arbetsplats, då vill inte jag ha din på min heller!”. Vi hade förstått om de kunnat komma med en anledning och ett trevligare svar, men tydligen inte.

Det känns som jag har mer att klaga på än att prisa, men så var det inte riktigt. Visst, det här var första året Bråvalla Festivalen gick av stapeln och det finns alltid rum för förbättring, men jag väntade mig mer av FKP Scorpio som redan har x antal år och festivaler på nacken. Jag ser fram emot att besöka Bråvalla nästa år och se vad festivalen blivit!

Volbeat, lördag. Foto av Rockfoto.