Way Out West dag 1

Regnet slutade falla. Way Out West 2013 hade börjat.

Det är alltid lite märkligt att gå in på en festival första gången under helgen. En vet liksom aldrig riktigt hur det kommer att se ut där inne. Men det var i princip ingen skillnad mot förra året, då jag också besökte Slottsskogen. Men då hann jag bara med tre spelningar totalt. Bara under torsdagen hann jag i år med fyra spelningar!

Det började med Alabama Shakes på Azalea. Ett band som har fått en välförtjänad hype, men som på WOW inte intresserar hela vägen. Den mest populära låten Hold On är visserligen bra live och sångaren Brittany Howard ger allt, men det blir lite halvtråkigt i längden.

Under ett samtal med en god vän i ”ölinhängnaden” får jag sen beskedet att en medlem i Crazy Horse, som skulle spela med Neil Young senare under kvällen, har varit med om en olycka. Bandet har fått ställa in kvällens spelning med otroligt kort varsel och göra väldigt många fans besvikna. Mer information om detta släpper festivalledningen på måndag och som en slags kompensation gäller alla endagsbiljetter för torsdagen nu för hela helgen.

Tame Impala har också fått en stor hype i och med bandets kritikerrosade skiva Lonerism, som kom förra året. De står också på Azalea och får under spelningens gång sällskap av en flygande, radiostyrd helikopter. Den blinkar i rött och grönt och har en liten GoPro-kamera fastspänd på sig. Självklart blir den publikens och bandets gunstling, sångaren Kevin Parker säger att han inte tänker gå av scenen förrän han fått röra på helikoptern. Och visst får han göra det, till publikens jubel. Själva spelningen bubblar tyvärr inte av energi, och även om musikens kvalitet är hög tänder det aldrig riktigt till.

Den minsta scenen heter Linné och ligger längst bort på området. Det hindrade inte en hel hög med människor att söka sig bort dit för spelningen med Beach House. Det är trångt och mörkt inne i tältet där Baltimore-duon spelar med en minimalistiskt ljusshow. Skivomslaget till Bloom är svart med vita prickar och det får vi åskådare se på Linné i form av ljus. Väldigt snyggt. Och det är en härlig konsert de bjuder oss på. Låtar som Lazuli och Myth passar verkligen bra i mörkret som kvällen sveper in Beach House i. Jag såg dem på Hultsfred för ett par år sen. Då var det dagsspelning, på Way Out West funkar det mycket bättre med kvällen.

Stay Out West i Göteborgs nattliv skulle kunna vara en riktig hit. Men i och med att det är så många som vill gå på så få spelningar, blir det hemska köer och besvikna festivalbesökare. Så även jag och min kompis Jonas. Vi ville se Allah-Las på Pustervik, men det var fullt. Men vi struntade i att bli besvikna till slut och följde med några tjejer till Liseberg. De skulle se Looptroop Rockers och bedyrade att spelningen skulle bli bra. Själv är jag inget större fan, men det var riktigt bra tryck i den lilla dansbanan. En rolig avslutning på dag 1.

Här är några av bilderna från gårdagen: