Popaganda och Håkans briljans

Allt härligt har ett slut. Så även festivalsommaren 2013.

Men vi ska inte deppa ihop riktigt än. Den avslutningen Popaganda bjöd på får mig bara att längta till nästa år. Mitt tredje besök på den lilla stockholmsfestivalen blev också mitt bästa, hittills.

Skillnaden mot förra året var tydlig hela tiden. Mer folk, längre köer och en mer förväntansfull stämning i luften. Med Håkan Hellström som avslutning på lördagen var det självklart på förhand att många skulle komma till Eriksdalsbadet.

Fredagen var dock lite av ett sömnpiller. Systraskap lyckades inte riktigt lyfta som första bandet ut, och även om Kate Nash och Jessie Ware var härliga kändes det lite som en uppvärmning inför kvällens stora dragplåster The xx.

Britterna med den minimalistiska scenshowen och de avskalade låtarna är något så ovanligt som ett band som funkar vilken tid på dygnet som helst. På Popaganda blev det med den ljumma sommarkvällen som inramning, vilket passar lika bra för dem som att spela mitt på dagen. De kräver inte så mycket helt enkelt. Och de mest populära låtarna från senaste skivan Coexist; Angels och Sunset, får såklart igång publiken. Bäst är faktiskt när Oliver Sim börjar skratta åt att Romy Madley Croft spelar fel.

Lördagen bjuder på betydligt bättre väder. Inget regn så långt stövlarna kan nå. Taken By Trees spelar på stora scenen under den tidiga eftermiddagen. En omgivning som inte riktigt verkar passa Victoria Bergsmans väldigt lugna ”vågpop”. Att hon har solglasögonen på sig under hela spelningen tillför inte särskilt mycket, utan bidrar snarare till att hon avskärmar sig ytterligare mot publiken.

2010 stod Hot Chip för en fantastisk konsert i slutet av augusti. Sedan dess har bandet släppt en till skiva. Den får självklart mycket utrymme på årets spelning, med all rätt. In Our Heads var en av förra årets bästa album. Och visst dansas det runt hela Skanstull, men det når tyvärr aldrig de där höjderna som för tre år sen. Att den nya singeln Dark And Stormy blir en väldigt blek del av setet är ju också tråkigt. Men jag tror att sångaren Alexis Taylor och resten av hans crew kommer tillbaka till Sverige ganska snart igen.

Håkan Hellström blev naturligtvis det stora affischnamnet när han presenterades som klar för årets Popaganda. Jag hade, likt många andra, enormt höga förväntningar på den enligt schemat två timmar långa spelningen. De förväntningarna överträffade den krullige göteborgaren med råge. När man har så många hits och när alla sjunger med i alla låtar är det självklart inte svårt att träffa rätt. Men oj vad han träffar rätt. Alla Håkan-spelningar är känslosamma. Det är gråt, lycka och ren eufori i en salig blandning. På årets Popaganda blir det så uppenbart att Håkan är en av de riktigt stora svenska artisterna i modern tid. Jag vågar utnämna den här spelningen till den bästa jag någonsin varit på. Aldrig har allting klaffat så bra som det gör när Håkan Hellström sjunger för rekordpubliken på 12 000 personer den sista augusti 2013.

Nu går vi in i en höst fylld med en massa ny musik och kommer ut på andra sidan med förväntningar inför en grym festivalsommar 2014!

Här är mina bilder från Popaganda 2013: