På senaste tiden har jag blivit kontaktad av ett antal olika band. Intresset ligger oftast på att jag ska blogga om dem, men vissa vill även träffas för att få höra vad jag har att säga. Kuligt. Verkligen! Eftersom jag alltid är på jakt efter nästa stora band/artist så är det alltid lika spännande att se vad de besitter för talanger.

Nu tänkte jag dela med mig av några toner och budskap från dessa. Vad tycker ni om dem?

Tableau är ett svenskt indierockband som precis släppt sin första EP. Tycker inledningen till Rescue Me är tjusig, men låten fastnar inte riktigt. Däremot tycker jag att What Would You Say är bättre. Hade mer än gärna hört den i en liveversion där sångarens röst verkligen skulle passa! Detta är ett band jag verkligen ska hålla koll på!

Leading Edge är ett annat svenskt band. De kommer från Lund och håller sig till genren pop. På något sätt känns dem som ett nyare The Cranberries. What History Writes är en söt låt där sångerskan Anna kryddar melodin med en fyllig röst. Även om jag tycker deras musik är bra så kan jag inte låta bli att sakna det där lilla extra i deras profil.

Slutligen vill jag presentera ett band som går under namnet Three Green Trees, TGT. Nu ska jag vara ärlig och inte ta någon credd för det var faktiskt min vän Emelie som tipsade mig om bandet. Bandet har hittat sin plats i musikvärlden och lyckats levererar en fantastisk EP som fått alldeles för lite uppmärksamhet! Vilken festivalscen hade dessa grabbar inte platsat på? Jag ger er deras populäraste låt Pyramid Schemes, men jag förelår att ni lyssnar igenom EPn från start till slut då den är uppbyggd på ett sammanlänkande vis.

Mycket effektiv vecka. Efter tre veckor av semester med fokus på att bara vara ledig, så är jag nu i gång. Jag vet att jag ofta använder ord som motivation, inspiration och energi, men det är mina tre ledord för att lyckas med det jag vill.

I måndags hade jag möte med Katia & Sofia om en ny affärsidé. Igår hade jag ett möte med en tjej som jobbar på Spotify, som PR-chef för Norden. Sedan trillade två trevliga mail in från Live Nation och Sony Music. Imorse hade jag frukostmöte med Marcus, som går under artistnamnet Maverick. Under sommaren har vi varit duktiga på att gå om varandra och inte hitta tid för projektet, men nu är vi redo att köra i gång för hösten!

Nu ska jag åka iväg till Trosa tillsammans med mina tjejer. Sen ikväll ska jag ha ett möte med ett band!

Avslutar med dagens repeat – SJUKT BRA KOMBO!

 
Pratade med en av mina absolut bästa vänner som numera bor i Australien. Hon frågade, som man oftast gör, hur jag mådde och när jag svarar henne inser jag hur fantastiskt lycklig jag är. Någon gång i våras gick allt väldigt bra och jag hittade mig själv, fokuserade rätt och spontana beslut gjorde mig gott. Mycket är tack vare mina vänner som har gjort den här våren och sommaren bättre än jag vågat drömma om.

Här är ett urval från de senaste dagarna.

Japp. Det blev precis som jag förutspått. Göteborgs stolhet, Håkan Hellström, är med mig var jag än går. Just nu är det spåren från Way Out West-spelningen som rullar här hemma. Jag har alltid varit svag för liveinspelningar, så hittar jag en låt jag diggar så googlar jag sönder tills jag hittar en akustisk- eller liveversion.

Förutom att albumet är liveinspelat, så är självaste låtarna magiska. År&Dar, som jag jobbade med tidigare, samarbetade med samma producent som ligger bakom Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg-albumet. Du Ligger Med Andra Nu är År&Dar’s senaste singel, som jag älskar! Jag har alltid varit negativt inställd till svenska musikvideor – men den här videon är ett undantag då jag inte får nog av den. Speciellt den kärleksfulla inledningen!

Känner ni igen sångaren?

Jag har en ny älskling på Spotify. Hon heter Disa Östrand. Efter att jag såg Känn Ingen Sorg så kan jag inte sluta missbruka denna sång, Gårdakvarnar och skit. Texten är underbar och jag inser att Håkan Hellström är en man som ska plockas upp igen. Han kan verkligen konsten att sätta ord på abstrakta känslor. Han är en artist som vet hur en situation bäst beskrivs.

Filmen var underbar och jag är säker på att det inte var sista gången jag såg den. ”Livet förändras var jag än går, och det kommer kanske inte alltid va vi två. Bara så länge det finns stjärnor över oss, å bara så länge våra hjärtan klarar av å slå.”

Ja, lite festivaltomt har du varit för min del, men tänker inte låta bloggen bli lidande. Jag tänker nämligen bjuda på ett litet fredagstips. Förälskade mig i denna låt i samma sekund som P3 tryckte på play. Henrik B, Niklas & Peter Johansson har skapat denna hysteriskt somriga housefest. Bakom låten står ingen mindre än Tim Berglings skivbolag Le7els.

Denna låt blir theme of the night och det är tur att den ännu inte dykt upp på Spotify. Då hade den nämligen blivit förfestens enda spelade sång och jag hade blivit utkastad.

Helgens festligheter startade redan på torsdagen med avslutning på Artist House Stockholm. Körde en AW med hela gänget och hamnade sedan på Story Hotel, Nosh & Chow, Obaren, Surecompagniet och Hells. Två timmars sömn och sedan var det dags att möta Kalle, Philip och Cronja för att köra ut till Blidö. Midsommar blev som midsommar alltid blir – sill, snaps, nakenbad, kransar, grillat, dans och hysteriskt mycket skratt. Men sedan kom natten, som hittills är den värsta natten i mitt liv. Svettigt, trångt och mygg överallt. Vaknade upp med något som jag vill kalla för min första acne-explosion.

Efter en trevlig frukost så åkte alla hemåt. Trodde vi i alla fall. Några minuter ifrån Sthlm så inser vi att vårt lilla gäng varken kan eller vill avsluta trevligheterna. Så vi fortsätter ner till regniga Gbg och kör en vansinnigt spontan utgång. Det var en lördag som jag sent kommer glömma. Men sen kom söndagen och det var dags att förstå att midsommarhelgens eufori måste ta slut. Helgen avslutades med en lång bilresa och en filmkväll med gänget.

Måndag och tisdag gick i trötthetens tecken och jag har haft två softa kvällar för mig själv. Så om jag ska återkoppla till rubriken, nu är jag ikapp med verkligheten.

Kvinnan som hängde med mig på lördagskvällen var klok nog att spela in några rörliga bilder och högljudda ljudklipp. Jag tänker att jag är smart nog att låna lite av henne och visa er. 

Fantastisk kväll må jag säga.

Efter portarna stängdes på Stadion så blev det en mycket uppskattad utgång. Hamnade på ett fullsmockat Wall där Sebastian Ingrosso, Alesso & Otto Knows tagit plats i DJ-båset! Även om Summerburst mäktiga scen gör sig bra för house så var denna extremt intima spelning något jag kommer minnas för en lång lång tid.

Dagen efter bjuder verkligen på en tomhet som inte går att förklara. Jag har fyllt dagen med housemusik för att försöka täppa till. Fungerar halvbra…

Så hur var Summerburst?  Självklart var det fantastiskt! Jag måste ge extra mycket cred till Dimitri Vegas & Like Mike, som jag inte hade några förväntningar på! Dem fick hela Stadion att gunga och oavsett om man satt på läktaren eller befann sig i folkmassan så var peppen total! Efter dem tog Feed Me över och det var som om ett stort moln la sig över publiken. Helt enkelt uttryckt; det blev så sjukt tråkigt. Han sa inte ett ord, gav ingen respons och bjöd inte på något som jag uppskattade. Istället blev det kaos i öl-kön och allas blickar riktades åt ett dansbattle! När jag säger ”allas blickar” så ska ni veta att jag överdriver en gnutta.

Kvällens höjdpunkt var givetvis Sebastian Ingrosso som var allt jag hade önskat, och lite till! Tack tack tack för en helt underbar dag på Summerburst!  Kan inte se att detta kalas skulle utebli nästa år.

Startade med ett gäng härliga tjejer i Humlegården

Besvikelsen av ett folktomt Summerburst när klockan passerat 16.00

Albin Myers 

Otto Knows

Dansanta människor!

Madeon

Silent party med Redbull. Överraskande kul!

Hängde med min gamla roomie Sandra!

Jaha, där kunde man vara..

Dimitri & Like Mike

Kö för öl

Dansbattle!

Feed Me

Och slutligen den efterlängtade och bejublade Sebastian Ingrosso!