I torsdags besökte jag den vackra staden Hudiksvall för första gången. Spinnup hade nämligen ett samarbete med HudikKalaset och ett helt gäng osignade band skulle spela på där.

Fotograf: Lina Holmbom

Jag lyckades till och med fastna på bild jag med. Det är rätt ovanligt då jag brukar vara den som springer runt och bär på kameran och tar bilder. Här tillsammans med Great Until You och ett par andra personer innan spelningen.

Banden som spelade var flo., Dapz, Georgian Waters, Hängslena Brinner, Great Until You, Zackarias, My Remorse och The Amplified Mojos. Jag var så klart där för att titta på Great Until You, men alla banden gjorde riktigt bra ifrån sig och det var väldigt kul att se hur många osignade talanger det finns där ute.

Spinnup scenen var en succé och jag hoppas vi får se många evenemang som det här i framtiden!

Great Until You. Fotograf: Lina Holmbom

För er som inte har koll på vad Spinnup är så är det, väldigt kortfattat, en tjänst skapad av Universal Music där artister lägger upp sin musik och inom ett par dagar finns den hos alla de stora affärerna och streamingtjänsterna. Spinnup.com

Bättre sent än aldrig kommer också ett gäng videoklipp. Jag har verkligen längtat efter att få dela detta med er då alla artister var helt fantastiska. Jag hoppas ni tycker att det är lika roligt att titta på detta som jag tycker att dt är.

Först av allt – en video jag tyckte var himla kul. Detta är under torsdagen, strax efter det slutat regna. Denise Häggblom, mina damer och herrar! Här tillsammans med ett flygplan och.. en flygvärdinna?

Helt fantastiska Green Day! Så himla lycklig över att jag äntligen fått sett dem live. Det var verkligen en upplevelse.

Stone Sour! Bland det bästa jag sett i hela mitt liv. Har ett par till låtar filmade men fick det inte att fungera med youtube så det får räcka med de här tre.

Bullet For My Valentine. Synd att detta var den enda låten jag kunde, för de gjorde en riktigt bra spelning.

Volbeat – min tredje konsert med dem. De gjorde bra ifrån sig som vanligt. Här har ni låtarna Heaven Nor Hell och Fallen.

All Time Low med Dear Maria och Weightless (fick tyvärr bara med halva låten då telefonen ville jäklas med mig). Weightless har de tydligen inte spelat live på tre-fyra år.

Och två låtar med tAKiDA, ett av mina favoritband. Trigger och You Learn. Sämsta setlistan i världshistorien men lika bra som alltid ändå!

Mitt i Sofias inlägg från ett Metaltown som verkar helt fantastiskt så tänkte jag störa med några sista inlägg från Bråvalla Festivalen förra helgen. Jag har legat helt däckad i förkylning sedan jag kom hem och har försökt ta tag i det flera gånger. Inte speciellt professionellt för en bloggare, men så blev det tyvärr den här gången.

Jag ville berätta lite för er om vad jag tyckte om festivalen i sin helhet. Ni har redan läst mina inlägg om dagarna som gick där, men jag har inte än berättat vad jag tyckte om festivalens första upplaga i sin helhet.

Positivt
x Rena toaletter. Tack gud för vattentoaletterna de hade längst bort på området. Det fanns alltid toalettpapper, man kunde spola och dessutom tvätta händerna!
x Artisterna. Den bästa line-upen i Sverige i år. Det fanns något för alla, vare sig du är rocker eller tycker om att dansa till klubbmusik.
x Joakim. Den fantastiskt trevliga security-killen som arbetade vid Blue Stage.
x Gratis kollektivtrafik. Strejken som pågått ett tag och fortsatte under torsdagen ställde till lite problem, men den avblåstes under torsdagkvällen och allt rullade på som vanligt igen sen. Att man åkte gratis med Östgötatrafiken var nästan det bästa av allting, speciellt för oss som pendlade mellan Linköping och Norrköping.
x Mysigt VIP-område. Ville man bara ligga och slappa så kunde man göra det på VIP-området. Det var hemskt litet, men sjukt mysigt också.

Negativt
x För stort område. Onödigt stort område, onödigt långt mellan allting. Skulle man gå på toaletten eller gå och köpa mat fick man räkna med att det skulle ta minst 30 minuter, utan köer.
x Långt till festivalområdet. Även med gratis kollektivtrafik så fick man gå rätt långt för att komma till området. Jag är väl lite mer van det där med Peace and Love och festival mitt i staden, så jag är kanske lite bortskämd.
x Dåligt skyltat. En vän till oss letade efter festivalområdet i tre timmar. En annan vän letade efter parkeringen väldigt länge. Det slutade med att hon parkerade olagligt och gick till området istället.
x Dåligt informerad personal. Ingen kunde hänvisa till en annan väg att köra där de spärrat av, frågade man personalen i informationen på området visste de inte heller, ingen verkade ha koll på någonting.
x Värdeförvaringen. Under torsdagen bar vi på våra resväskor då vi inte hann till hotellet. Det fanns EN värdeförvaring, den låg enligt kartan utanför området och utanför campingen. Personalen i informationen sade att det fanns en utgång där och att vi kom in där även utan campingplats. Då vi kom till ”entrén” (en avstängd utgång) var det nätt och jämt så vi fick gå igenom där. Ännu mindre då vi skulle hämta våra väskor igen på kvällen. Mitt VIP-band räddade oss.
x Leran. Det här kanske inte festivalen kan göra så mycket åt, men man kanske ska se om man kan lägga ut spån eller så där?
x Otrevlig security. Securityn vid Blue Stage var under all kritik. Vi var alla längst fram tvungna att ha våra väskor och jackor vid våra knän. Då vi frågade om vi fick lägga våra saker UNDER de där små plattorna (ni fattar vad jag menar?) där de står så kom de bara med spydiga svar ”Jag lägger inte min väska på din arbetsplats, då vill inte jag ha din på min heller!”. Vi hade förstått om de kunnat komma med en anledning och ett trevligare svar, men tydligen inte.

Det känns som jag har mer att klaga på än att prisa, men så var det inte riktigt. Visst, det här var första året Bråvalla Festivalen gick av stapeln och det finns alltid rum för förbättring, men jag väntade mig mer av FKP Scorpio som redan har x antal år och festivaler på nacken. Jag ser fram emot att besöka Bråvalla nästa år och se vad festivalen blivit!

Volbeat, lördag. Foto av Rockfoto.

Vilka artister från Bråvalla skulle jag vilja nominera till en Rockbjörn? Bu när festivalen är slut har jag satt ihop den perfekta listan, det här är vad jag nominerar till årets Rockbjörn

ÅRETS KVINNLIGA LIVEARTIST: Hayley Williams
ÅRETS MANLIGA LIVEARTIST: Thåström
ÅRETS LIVEGRUPP: Stone Sour
ÅRETS GENOMBROTT:
ÅRETS SVENSKA LÅT: You Learn – tAKiDA
ÅRETS UTLÄNDSKA LÅT: Still Into You – Paramore
ÅRETS HÅRDROCK/METAL: Airbourne eller In Flames
ÅRETS KONSERT: Green Day, Bråvalla Festivalen

Blev du sugen på att nominera någon av dessa ovan (eller någon helt annan) till en Rockbjörn? Klicka HÄR för att komma till nomineringssidan.

Gårdagen. Lördagen. Sista dagen. Sista dagen på den första upplagan av Bråvalla festivalen. Vi hade planerat att se A Day To Remember, tAKiDA, Volbeat och Avicii, och så blev det också. Som jag skrev igår tittade vi på ADTR då vi köpte mat och sedan skulle jag möta min vän från Skövde.

Satte även upp affischer och klistermärken om Spinnup. Hade givetvis på mig min Spinnup-tröja med. (Letar efter nya artister att scouta, hör av er!)

Jag och Tilda kom fram till scenen där tAKiDA skulle spela ungefär 40 minuter innan de skulle spela. Där mötte vi Amanda, en sjukt grym tjej jag träffade på Peace and Love för två år sedan.

Syster Melina, Tilda, jag och Amanda innan Volbeat.

tAKiDA började spela precis på minuten, sjukt punktliga var de. Det blir nog lätt så då man har begränsad tid att spela på, en begränsad tid som är så pass kort som en timme. I och med att de bara spelade i en timme så fick de inte alls med många låtar, inte många gamla låtar i alla fall. De körde i princip bara låtar från de två senaste skivorna – The Darker Instinct och The Burning Heart. De spelade inte ens Jaded (I WAS BROKEN AND ALOOOONEE…) och det var något jag saknade. Jag har som sagt sett tAKiDA live 31 gånger nu, och igår var ärligt den sämsta setlistan jag varit med om. Bandet var lika bra som vanligt, men konserten var inte så bra, enligt mig. Det var många låtar jag saknade. Jag hoppas de spelar fler på Ljungarocken, den enda andra konserten de gör i sommar.

Efter tAKiDA var det dags för Volbeat. Och ösregn. Jag har sett Volbeat två gånger tidigare – 2010 i Sundsvall (då fick jag komma upp på scenen med bandet) och 2011 på Peace and Love. Volbeat har en sån jäkla energi på scenen att man blir så otroligt peppad av att stå i publiken. Trots att man inte kan alla låtarna utantill hoppar man och skriker som aldrig förr. Vi stod fortfarande längst fram och hade helt fantastiskt kul. Att de körde covers av Judas Priest och Johnny Cash var fantastiskt kul, jag älskar faktiskt covers. Volbeat hade hela publiken med sig under hela konserten, trots ösregnet, ingen (längst fram där jag stod i alla fall) stod någonsin stilla.

Vi ville såklart stanna och titta på Avicii en sväng med. Vi tittade på ungefär sju minuter och sedan bestämde vi oss för att gå. Lerhavet hade förvandlats till ett dansgolv, vi var trött, dyngsura och hade ont i fötterna så vi bestämde oss för att börja gå tillbaka mot bilen. Bra val, för det tog nästan en timme att gå.

Avicii gjorde i alla fall en bra spelning lät det som, trots att jag inte alls tycker om house-musik. Det är kul att dansa till då man väl dansar, men inte mer. Lasershow och resten av scenshowen var grym så mycket som vi såg av den i alla fall.

Hela Bråvalla dansar. Perfekt avslut på en inte så perfekt festival. Kommer att presentera för- och nackdelar med festivalen här lite senare och sedan kommer jag också att presentera alla artister jag kommer att nominera till Rockbjörnen. Videos från alla dessa konserter kommer också. Stay tuned, jag har en massa kvar!

Nu har jag sett tAKiDA live hela 31 gånger, vilket är rätt sjukt.

Jag sitter och väntar på tåget hem, kommer att berätta allting om lördagen för er så fort jag kommer innanför dörren där hemma om ett gäng timmar.

Nu är den sista dagen på festivalen här. Det känns både skönt (slippa leran) och tråkigt såklart. Vi har precis anlänt till festivalområdet. Nu ska vi vänta in en vän som kommer med bil och sedan ska vi titta på tAKiDA.

Hittills idag har jag hunnit sätta upp ett gäng Spinnup affischer och tittar lite på A Day To Remember. Sjukt bra live!

Fredagen var verkligen oerhört mysig, så mysigt som det kan bli vid ett staket, så det är inte fel att kalla det fredagsmys. Vi stod alltså vid Blue Stage hela dagen, i och med att vi var fyra stycken så kunde vi gå på toaletten och gå och köpa mat utan problem. Vi tittade på min systers favoritband, All Time Low, först av allt. De började spela redan klockan 14 igår.

All Time Low har jag sett live tre gånger innan, så nu var alltså min fjärde gång. Jag har aldrig lyssnat på det här bandet direkt, men jag har aldrig blivit besviken på en konsert med dem. De vet verkligen vad de gör. I och med att deras målgrupp är unga tjejer så spelar de såklart mycket på hur de ser ut och snackar mycket om sex. De tackade för ”swedish blow jobs” igår, för det är där allt börjar och annars hade inte någon av oss i publiken funnits där. Kommer alltid tycka de är lite larviga med det där, men musiken väger verkligen upp för det. Hela publiken sjunger med, hoppar och skriker. Det finns även ett gäng tjejer som kastar upp bhar. Varje, varje gång.

Efter All Time Low spelade Bullet For My Valentine. Jag kan typ en låt av det bandet, en låt som förmodligen alla hört någon gång. Det är såklart Tears Don’t Fall jag snackar om. De avslutade med den (undra varför? haha) och de gjorde den riktigt bra.

Det här är Rasmus(?) och hans vän. Vi träffade dem innan Bullet For My Valentine och de ville hemskt gärna vara med på bild. 

Sedan var det äntligen, äntligen dags för Stone Sour!!! Som jag väntat på den här dagen. Jag har velat se Stone Sour live i säkert fem år eller så. Nej, det är nog ännu mer. Hur som helst så hade jag inte haft höga förväntningar i onödan. Det här var bland det bästa jag sett. De blandade nya låtar med gamla och körde bland annat Get Inside från sin absolut första platta. Jag ka tyvärr inte beskriva deras konsert i ord, för det finns inga ord som passar. Räcker det med att jag säger att det var bland det bästa jag någonsin sett. Corey Taylor är fan helt sjuk, vilken röst den människan har. Jag fick även tag i Jim Roots plektrum och är världens lyckligaste. Det kan ni se på Instagram.

Oda, Slasha, Melina och jag. Vi väntade igenom Johnossi (som gjorde en bra konsert) och sedan var det äntligen dags för Green Day.

Så länge som vi väntat på detta. Hela publiken var helt galen under hela konserten. Det var hur många som helst som svimmade, och vakterna hade inte resurser nog att lyfta upp alla som mådde dåligt. De gjorde ett grymt jobb, men det hade nog ärligt behövts fler vakter.

Green Day gjorde en helt sjukt bra konsert och de spelade såklart sina mest kända låtar American Idiot, Boulevard of Broken Dreams och Jesus of Suburbia, vilket verkade vara höjdpunkterna för många. Vi stod längst fram i och med att vi väntat hela dagen. Vi flyttades cirka fem meter åt sidan under konsertens gång. Vi flyttades extra mycket då Billie Joe kom ut med en liten kanon som sprutade toalettpapper över publiken.

Videos kommer jag visa sedan, för jag känner att ni måste få se allting själva.

Då man kommer tillbaka till hotellet helt slut klockan fyra på morgonen vet man att det har varit en lyckad kväll. Eftersom det varit helt fantastiskt väder under hela dagen så har vi sluppit gårdagens lera och det var i princip det bästa av allting, någonsin.

Vi har spenderat vår dag framför Blue Stage, den största av scenerna. Först spelade All Time Low, sedan skulle vi såklart se Bullet For My Valentine, STONE SOUR (höjdpunkten för mig under den här festivalen, i princip) och givetvis Green Day. Det har varit en fantastiskt lång dag, en fantastiskt lång dag som jag för evigt kommer att minnas. Så himla bra, alltihop.

Med det här inlägget säger jag godnatt. Jag kommer att berätta mer om hur den här dagen har varit i morgon.

Nu är vi redo för dag två på Bråvalla! Ses vi där kanske? Ikväll kommer att bli grymt – STONE SOUR OCH GREEEEEN DAY!!!