Crash Nomada inviger fredagen med jubel. Folkfesten är redan igång efter ett par låtar och vi dansar oss svettiga under strålande sol till bandets mycket säregna toner. Med en karismatisk sångare till tusen plus sex andra oerhört skickliga musiker; dånar “flamenkofolkpunken” ut från stora scenen och över dansbanan; som riktigt vibrerar under hundratals nakna, hoppande fötter.

Med sjörövarvrål, lite dropkick-stil och dragspels-toner äger Crash Nomada scenen och publiken. Jag har hört deras låtar på nätet innan då jag pluggade inför akterna, men aldrig sett eller hört något liknande live.

Bandet är hel-roliga och lyfter samtligas humör likt såpbubblorna som stiger upp över det gungande publikhavet. Crash Nomada är ren underhållning och levererar en perfekt start för dagen!

Mitt enda önskemål är dock att de lirat kvällstid för då hade man orkat dansa mer.

Jag älskar bandets  satir till Ingen människa är illegal – som berör då jag tidigare den dagen vart på workshop om just det ämnet.

Bandet avslutar efter jubel och vrål med Broar, alla dansar och såpbubblorna glimmar I solen ovan oss.