Close Up tältet fylls snabbt, vissa till och med slänger sina halvdruckna ölflaskor i backen och bara rusar mot scenen. Pentagrams inledande riff är som en magnet för de äkta fansen.
Tältet har inte ens hunnit fyllas till hälften förän bandet redan är i full gång.

Klassiker efter klassiker avlossas från scenen mot oss fans i oerhörd fart. Ja, nästan i lika hög hastighet som Bobby vikar sin utsträckta gamla gubbtunga mot de kvinnliga deltagarna i publiken.

Bobby alltså, jag har klagat på hans anstötliga drag förr och jag gör det igen. Den obscena gamle stofilen vars ögon alltid tycks tränga ur sina hålor. Han är ju helt ruskig, men vi älskar honom ändå. För han är så himla bra.

”Bobbys ögon va stora som jordklot och han hade ögonkontakt med alla i publiken samtidigt. Lätt farligaste mannen i världen”.
/Klockren beskrivning på läget och direkt citerat utav min gode vän Figge Edvardsson.

Jag kunde inte beskrivit det bättre själv. Vilket fantastiskt band de är och respekt åt Bobby som stigit upp ur den vita askan och nu turnerat oupphörligt i flera år. Starkt!

Pentagram är sist ut på Metaltown och i tältet råder allsång. Jag ser nu bandet för 5e gången och vrålar själv med i samtliga texter. Gitarristen Greg Turley lirar som om det inte vore någon morgondag. Bandet bjuder på hög energi, de är alltid lika roliga att se.

Det perfekta avslutet på Metaltown, länge leve Pentagram!

/PS: Passade på att promota mig själv som fotograf lite här, bilderna är från Hellfest 2012 under en helt fantastisk spelning i Valley-tältet. Senaste gången jag såg dem live.

Står och käkar min veganburgare och kisar mot testosteronexplotionerna
(dvs: den totalt superlöjliga eld showen som känns helt over-the top) – precis som hela Sabaton konceptet vid närmare eftertanke också gör… Tuggar eftertänksamt och dömer allt och alla. För jag är så himla cool.

Jag vill kalla publiken ”bönder från bruket” och bandet spännis-macho.

Stå där i kammobyxor och sjunga om krig med påklistrade magrutor på tröjan, de kan väl inte ta sig själva på allvar? Vi med veganburgare viskar om att bandet är … ögonbrynshöjande nationalistiska.

Lämnar spelningen efter ett par låtar med näsan i vädret. På tok för macho för mig minsann, eld regnar över bandet och publiken och jag bara går.

Men vem är jag att döma? Själv lyssnar jag ju på band som skrålar om satan och helvetet, att bränna häxor på bål och hela den biten. Ögonbrynshöjande åt annat håll kanske?

/Himla cool bild från festivalfoto via min kollega Caroline förresten!