Jag såg Slipknot och det var ju tufft med massa trummisar som lirade upp och ner som på en Mötley spelning på 80-talet. Deras masker hade jag emellertid väntat mig vara mer skräckinjagande än vad jag upplevde dem vara. Overallerna var dessutom bara osexiga och jag kunde inte sluta tänka på filmen Chainsaw Massacre när jag tittade på bandmedlemmarna.

Har aldrig lyssnat på Slipknot riktigt och säkert inte fattat grejen, men de fick absolut min uppmärksamhet när masspyskos plötsligt drog fram över publiken under Spit it Out och jag finner mig sittandes på marken med tusentals andra. Ena stunden hukar vi, näsa står vi, alla hoppar och jag, jag är mäkta förvirrad.

Ball upplevelse att vara med om en union händelse med så många andra, men fortfarande, de har inte lyckats fånga mig som liker på facebook ännu 😉

Klart jag gillar Ghost, de är från min hemstad Linköping och jag vet typ, vilka som gömmer sig bakom Darth Vader kostymerna. Har de ändrat maskerna för the Nameless Ghouls förresten? Eller är det bara första gången jag tittar närmare på dem? Tyckte de såg lite plastiga ut nämligen…

Javisst förstår ni, kära läsare, här är jag i full gång med att kritisera scenoutfits igen.

Till musiken:
Självfallet låter de precis lika kopiöst bra live som alltid.

Som om det plötsligt skulle försämrats efter världsturnéerna förresten? Tror inte det.

Jag är alltid fascinerad av publiken på Ghost. Det är inte musik att headbanga eller starta mosh till. Istället står vi blick stilla och knycker avmätt på nacken. Jag undrar hur det är att spela inför en sådan publik?
En och annan knuten näve far så klart i vädret från och till men mer aktivitet i publikhavet än så är det inte.

Jag saknar att se Ghost på en liten scen. Jag föll för Ghost när de spelade på Muskelrock 2011. Det var verkligen en av de bästa spelningar jag upplevt i hela mitt liv. Stod som fotograf i fotodiket framför en scen som mer var i golvhöjd än något annat. Publiken bakom om mig var onykter och helvild. (Ghost var nämligen rejält hypade bland en sådan nishad publik som på Muskelrock för 2 år sedan). Där var det folk som flög över kravallstaket kan jag lova. Själv stod jag så nära inpå bandet med kameran i hand att det var som om Papa Emeritus andedräkt immade igen mitt kameralins, så nära var det!

Knappast den känslan nu när de lirar på Metaltowns största scenen i dagsljus. Men det är alltid kul att se dem och jag gillar verkligen vad de gör.

Står och käkar min veganburgare och kisar mot testosteronexplotionerna
(dvs: den totalt superlöjliga eld showen som känns helt over-the top) – precis som hela Sabaton konceptet vid närmare eftertanke också gör… Tuggar eftertänksamt och dömer allt och alla. För jag är så himla cool.

Jag vill kalla publiken ”bönder från bruket” och bandet spännis-macho.

Stå där i kammobyxor och sjunga om krig med påklistrade magrutor på tröjan, de kan väl inte ta sig själva på allvar? Vi med veganburgare viskar om att bandet är … ögonbrynshöjande nationalistiska.

Lämnar spelningen efter ett par låtar med näsan i vädret. På tok för macho för mig minsann, eld regnar över bandet och publiken och jag bara går.

Men vem är jag att döma? Själv lyssnar jag ju på band som skrålar om satan och helvetet, att bränna häxor på bål och hela den biten. Ögonbrynshöjande åt annat håll kanske?

/Himla cool bild från festivalfoto via min kollega Caroline förresten!