Tobinho är alltså med i ledarteamet runt U 17 och det känns riktigt bra. Jag gillar Tobinho.

I går höll Tobinho i den första delen av träningen och sedan lirade vi helplan och Tobinho försökte få ett grepp om spelarna, vem som var vem, vem som spelade var och så vidare och precis som jag i början undrade han vad han skulle jämföra med.
Just nu har han ingen jämförelsegrund. Eller, han kan bara jämföra med sina egna erfarenheter och de ligger ett stort steg över P 17. Så klart.
Men det där kommer snabbt.

När vi gick från Gastens B-plan (det är alltså områdets sämre gräsplan) gick vi förbi konstgräsplanen och där lirade Tipselit. Vi stannade till och kikade lite. ”Fan, konstgräsplanen är sliten nu”, tyckte Tobinho. Jag kunde bara hålla med. Och jag led med killarna som tvingades spela matcher där. Varje vändning slet på kroppen.
Men det är så verkligheten ser ut.

Kalmar FF har ingen egen träningsplan.

Konstgräsplanen är kommunens och de två gräsplanerna på Gasten är också kommunens. På den ena huserar enbart vårt A-lag och på den andra ska hela Kalmar FF:s ungdomssektion hålla till. Den blir snabbt sliten och det går inte att spela matcher där.

Därför spelare Tipselit och också vi i PA våra matcher på en sliten plastmatta.

Bredvid planen satt föräldrar och flickvänner och Tobinho log, ”där satt Sabby för 15 år sedan” och förutom att Tobinho glömde bort att tiden går och att vi snart är 40 år gamla (och borde ha sagt att Sabine satt där för över 20 år!) hade han rätt.
Vi har ju också spelat i Tipselit och också då satt uppiffade och stajlade tjejer och tittade på och det hetaste man kunde ha på den tiden var den gröna jackan med texten Fotbollsgymnasiet skrivit på ryggen, den lånade gärna flickvännerna till fotbollsgymnasisterna.

Åtminstone trodde vi fotbollsspelare att det var så. Vad vi missade var att alla utanför fotbollssfären tyckte att vi var en smula patetiska. Och Stagg-revyn drev med oss och de där gröna jackorna.

När det var mat hos Tobinhos på kvällen nämnde jag det här med de uppiffade flickvännerna för Sabine. ”Ha, jag brukade sitta vid B-plan på Fredriksskans med läxböckerna i knät och plugga med Tobbe tränade.”

Hon behövde alltså inte ens en match för att lojalt sitta och titta på Tobbe.

I gårdagens Sportbladet skrev jag en liten text om det här med betyg.