Om jag tränat eller lirat med IFK Berga än? Nope.
De tränar på samma tider som jag har träning med mina U 17-killar. I dagsläget hinner jag helt enkelt inte.
Fast i kväll hann jag lira lite innefotboll med Mycket Gutt FF-laget i Korpen och vi hade ett tämligen bastant grepp på tillställningen, jag lyckades peta in 1-0 och sedan radade vi upp missar.
När Cigg-Olle åkte på en bristning hade vi knappt någon att byta med och i slutet släppte vi in kvitteringen.
Men vi kände oss tämligen nöjda efter, trots allt. För vi tyckte att vi hade lirat fin fotboll. Okej, vi spelade onödigt många passningar, vi var inte direkt effektiva, men vafan, resultatet är en bisak.

Det är annorlunda när vi i Mycket Gutt FF lirar i Brännarehallen på torsdagar. Vi har en träningstid (!) där och alla som vill är välkomna. Det brukar börja i vänskaplig anda, men sedan glider det över i tävlingshets. Och det brinner till i huvudet på flera av oss. Oftast på mig och Niklas Kaldner. Hamnar vi på olika lag jagar vi varandra över hela hallen.
Det är som åren i Kalmar FF vaknar till liv. Då han såg mig som sin lillebror som han var tvungen att hela tiden tukta. Och jag ville inte bli tuktad.

När jag slutade spela i Kalmar FF trodde jag att min vinnarinstinkt skulle avta. Men det har nästan blivit tvärtom. I Korpen-matcher tar jag det visserligen lugnt, men i andra sammanhang – som träningstillfällena i Brännarehallen eller när mina U 17-killar lirar – kan det ibland svartna för ögonen.

Jag hade några sådana utbrott i dagens match i Pojkallsvenskan mot Östers IF.
Efter skäms jag. Lite.

Jag försöker emellertid prata med killarna om det här. Och vara tydlig att jag inte brusar upp om de gör misstag. Jag förklarar att jag vill att de ska vara modiga, ta initiativ och ta ansvar. Däremot kan jag bli förbannad om de INTE tar initiativ eller rent av slarvar. Men jag förstår ju att det blir motsägelsefullt för dem. Jag säger att de å ena sidan ska våga och å andra sidan hör de mig skälla.
Jag får bli bättre där.

Matchen, då? Vi slog Öster med 4-2 efter en svängig match. Även prestationen var svajig. Men jag tycker att vissa saker faktiskt visade att vi utvecklas och blir bättre. Och det är det som räknas.

Apropå IFK Berga. Hasse Eklund skämtade och undrade om jag kunde bli utlånad till KFF från Berga. ”Du hade behövts i måndags mot Åtvidaberg”, sa han och log.
Jag tog det som en komplimang, men var inte dummare än att jag också förstod det skämtsamma.
Sedan pratade vi om matchen. Det är fördelen med Kalmar FF, att beslutskedjorna är korta. Man är nära det mesta. Och det är också tanken, att vi som är tränare – Hasse, Jensa Nilsson (U19) och jag – ska kunna hjälpa varandra. Ge och ta. Det gillar jag.

För övrigt tror jag att det snart ordnar upp sig. Det finns en fin spelmässig grund i Kalmar FF och jag känner killarna väl och vet att de både har karaktär och kunnande.

Och apropå karaktär – i fredags drog jag med Emin Nouri och Ole Söderberg till gymmet. Sedan körde vi ett mysigt program bestående av 25 minuters jobb av följande:

6 chins
5 explosiva pushups/5 pushups med armsläpp i botten
12 fällknivar med viktskiva (20 kg)
12 KB-svingar (16 kg)
7/7 KB-snatch-press (16 kg)
6 dips

Det bet riktigt fint.

Så jag var tämligen mör i köttet dagen efter när jag var med på invigningen av de nya Crossfit-lokalerna. Man kunde utmana mig i armhävningar. Så många godkända armhävningar på en minut. Ouppvärmd fick jag till 62 stycken.