Seger mot IFK Norrköping och vi kan inte klaga på poängutdelningen och effektiviteten, men jag tycker också att det börjar se bättre ut också. Bättre i allmänhet.

Presspelet är mer synkroniserat, vi kan vinna bollen högre upp och eftersom Tobbe Eriksson och Jonathan Ring söker sig in bakom motståndarnas mittfält får vi plötsligt vinklar och olika djup inbördes och kommer ifrån 4-4-2-systemets begränsningar.

Sedan är backlinjen väldigt, väldigt stabil. Bra rakt igenom.

Men visst, jag får väl medge, vi har en del flyt. Vi har haft ytterst fin poänggskörd med tanke på hur det stundom sett ut i matcherna. Man har varit med om säsonger när det krävts avsevärt mer tryck mot motståndarna och avsevärt fler chanser för att få utdelning och poäng. Men vi klagar inte…

Matchen i lördags…IFK Norrköping körde över oss i första halvlek. Borde gjort både ett och två mål. Min gamla antagonist Andreas Johansson styrde mittfältet.
När vi sedan stabiliserade spelet direkt efter paus satte vi omgående två baljor och kunde sedan spela på resultatet. Bekvämt. Optimalt.

Antar att Peking fick betala för att de i onsdags gjorde något liknande mot Åtvidaberg. Åtvidaberg var klasser bättre än Peking i första halvlek, men det stod ändå 1-1. Sedan stabiliserade Peking spelet, fick utdelning och vann med 2-1.

Inför fjolåret hittade vi en grund i vårt spel som är väldigt poänggivande. Oavsett vilka som spelade. I fjol var Paulus en gigant i vårt mittförsvar. Men blev skadad efter drygt tio matcher. Vi saknade honom som ledare på planen, men vi fortsatte ändå vara svåra att besegra. Sedan sålde vi Etrit Berisha, som varit ett monster i buren och räddat många poäng åt oss. Jag tror inte att vi har förlorat i Allsvenskan sedan dess.
Och hittills i år har det knappast spelat någon roll vilka som startat matcherna eller hur spelet har sett ut – vi har ändå plockat poäng.

Uppenbarligen hittade Nanne något inför 2013. Och Hasse har kunnat bibehålla det.

Nu sitter jag med i sportgruppen i Kalmar FF. Eller sportgruppen, jag vet inte om det är rätt namn. Men det är Borstam, Samuelsson, Jensa, Hasse, Patrik Hansson, jag själv och sjukvårdsfolket och vi försöker synka det vi vill göra i Kalmar FF och jag har ju alltid gillat att kunna ha inflytande och kunna påverka det som sker i Kalmar FF och nu kan jag verkligen göra det och jag är stolt över var vi är i dag och jag är stolt över att titta i den allsvenska tabellen, stolt över att åka till Guldfågeln Arena och arbeta och även om det finns tusen saker som jag tycker att vi kan göra bättre får vi inte glömma var Kalmar FF var när jag kom till föreningen eller var Kalmar FF var så sent som 2002, ett lindansarlag som inte hade förmågan att klara sig kvar i Allsvenskan, men vi reste oss, höjde oss och det är det vi ser i dag och jag är glad att jag fortfarande är kvar, att jag nu inte bara är en spelare på planen utan att jag faktiskt kan påverka på riktigt.

Att vi är med i toppstriden är ju egentligen inte förvånande. Vi och Elfsborg är de två lag som den senaste tioårsperioden varit mest frekvent bland topp 5. Vi har alltså en vana i föreningen.
Och jag menar, vi kom fyra i fjol, trots att vi inte fick spelet att stämma så ofta. Det är en rätt bra grund att bygga vidare på.

Mina pojkar tog sig i dag an Malmö FF, topplag i vår serie. Jag flyttade matchen till Fredriksskans B-plan och riktigt gräs. Assisterande Steglander var på ledarskapsutbildning och Tobinho ersatte och han sörplade kaffe och var allmänt disträ och plötsligt var han borta, hade han missat vilket omklädningsrum vi huserade i, hade han gått hem, man kan aldrig veta med Tobinho, men efter en stund dök han upp, han hade fastnat inne hos MFF, deras tränare, Roland Larsson (i fjol framgångsrik förbundskapten för Sveriges U 17-lag) hade varit instruktör när Tobinho gick ledarutbildning och nu kunde de inte sluta prata.

Matchen, då? Det blev en riktigt bra U 17-match. Båda lagen ville spela fotboll, ha ett passningsspel och det kryllade av bolltrygga spelare och vi tog direkt tag i spelet, ägde det centralt och gjorde 1-0 på straff. Visserligen kvitterade MFF lite snöpligt, men vi fortsatte tugga på och tog välförtjänt ledningen med 2-1.
Vi kunde låsa MFF:s försök till bolltrillande och istället fick MFF mest lägga långt.

MFF kvitterade dock direkt i andra halvlek – vi somnade till på en hörna. Vi tog på nytt ledningen. Men återigen kvitterade MFF – på en hörna (om jag var irriterad? You bet…).
Men med tio minuter kvar hittade Oskar Engström lillebror Hallberg och Herman visade att han har samma förmåga som storebror Melker att göra snygga mål. Med en yttersida stänkte Herman Hellberg in vinstgivande 4-3.

Trevligt, trevligt.