Dagen efter tennismanglingen kände jag en viss stelhet i benen. Men Viktor Elm och jag gav oss på det igen. David, med en nyfödd hemma, fick prioritera den biten av tillvaron, och det var lika bra det. Så som David servade kvällen innan fick Viktor och jag aldrig chansen att komma in i spelet.

 

Nu fick vi bättre rytm i spelet, vi fick slå fler slag och varje gång jag spelar tennis tänker jag på fotboll. Det handlar ju om upprepning. Att nöta in en rörelse som du till slut har automatiserat i ryggmärgen och kan plocka fram även i de mest pressade situationerna. Hur når vi inom fotbollen dit?

Hur kan vi se till att fotbollsspelare nöter ”grundlagen” inom fotboll i större utsträckning än i dag?

 

Viktor och jag pratade om det här med förstatouch, mottagningar och passningssteknik, man är så mycket vassare på det i Holland, man drillar de unga spelarna stenhårt i de här momenten och sedan snackade vi om Europa League, AZ gick till kvartsfinal, men åkte ut mot Benfica och Benfica var riktigt, riktigt bra, sa Victor. Snabba, starka, duktiga med bollen, men ändå hårt jobbande i defensiven. I svensk fotboll tror vi ibland att offensivt skickliga spelare och lag inte behöver jobba hårt i defensiven. När det är tvärtom.

 

Sedan påminde Viktor mig om måndagens begivenheter. Matchen i Johansfors. Johansfors Allstar mot Kalmar FF. Jag har äran att få lira i Johansfors Allstar och kanske blir det en återförening av guldmittfältet? Där jag lirade ihop med Rasmus och Viktor och då och då hade vi David framför oss i anfallet.

Det vore fantastiskt.

Det enda som oroar är att Viktor inte rört en boll på tre veckor, rasmus inte en på fyra veckor och jag själv har knappt spelat fotboll sedan i november.

fast vissa säger att det är som att cykla, har man en gång lärt sig så…

Fast man kan ju ändå trilla av cykeln.

 

Mittbackar kommer Bagarn och Lantz vara. Precis som förr. Saknas gör bara Tobinho.

 

Hoppas ni kommer och kollar. På måndag, alltså.