Lägrets andra dag inleddes med lätt träning och sedan väntade dubbla matcher mot Helsingborgs IF på Brunnsvallen.

Först U 21 och sedan A-laget, men eftersom spelare hade blivit skadade och sjuka undrade Hasse och Jensa om jag kunde tänka mig att ställa upp som mittback i U 21. Visst, svarade jag. Men tänkte för mig själv att det här kan bli jobbigt. Jag är i och för sig obesegrad som mittback i Allsvenskan, men då backades jag upp av Tobinho. Nu skulle jag ha unga killar runt omkring som skulle förvänta sig att backas upp av mig.

Och som jag nämnt, jag ser mig inte som fotbollsspelare längre. Men man tackar aldrig nej till att få representera Kalmar FF.

Måns och jag laddade upp inför matcherna med att åka badring i vattenrutschkanan på badlandet på Ronneby brunn (Thorbjörnsson fegade dock ur, han skyllde på sin skadade axel, men vi tror att han helt enkelt inte vågade) och vi tjöt som tioåriga tjejer när vi åkte i väg i rännan, men vi tjöt mest för att vattnet var så kallt. Intalade vi oss själva.

Martin Nilsson på Kallskänken ringde när han hade hört nyheten att jag skulle spela, ”så ovärdigt!” sa han och tänkte på hur det skulle se ut om jag gjorde bort mig.
U 21-matchen skulle spelas innan A-matchen och när vi kom till Brunnsvallen var HIF-gänget redan där. Jag gillar att se de gamla profilerna som nu styr HIF. Erik Edman, Daniel Andersson och inte minst majestätiska Sven Andersson och det skänker en slags trovärdighet till hela HIF att ha dem i organisationen. ”Ska du spela?” frågade Edman och Andersson unisont och tja, vafan, jag måste ju ställa upp, svarade jag.

Det hade börjat åska och regna tidigare på dagen, vi trodde att det skulle vara övergående, men det bara fortsatte. Beslutet kom snabbt, A-lagets match skulle ställas in. Men U 21-matchen (som var tävlingsmatch) skulle flyttas. Till konstgräs. I Kallinge. Och nu började jag bli orolig. Mittback på konstgräs, det här kunde inte sluta bra. Regnet fortsatte emellertid att falla och åskan slutade inte att mullra och domarna tog beslutet att det var farligt att spela matchen och jag kunde andas ut. Jag slapp bli till ett åtlöje.

Istället for match stack vi till hotellets spa och jag, Nouri, Mats, Melvin Platje och Måns sjönk ner i utomhusjacuzzin och njöt och Melvin – som är från Holland – undrade om det verkligen stämde att jag lirat i Kalmar FF i 20 år och jo, det stämde. ”Henke är kung i Kalmar FF!” sa Nouri exalterat och man måste älska Nouri. Det är en galen jävel, en härlig jävel och nu lät jag honom hållas, det lät ju bra det han sa och Melvin nickade, ”Yes, I know that”, sa han och jag såg ingen anledning att säga emot, han kunde gärna få tro att det var på det sättet och så pratade vi om Kalmar FF och jag tog tillfället i akt att ge en historielektion om Kalmar FF och sedan gled klubbchef Svante Samuelsson ner i jacuzzin och jag sa till Svante att jag hade berättat för Melvin om hur Kalmar FF var uppbyggt och att jag förklarat organisationen, att Svante bara var en fasadfigur, att det egentligen var jag som bestämde och att det var jag som drog i trådarna och sedan pratade vi om att Xavi kanske skulle flytta till Dubai, ”kan han verkligen behöva mer pengar” sa Mats och jag svarade att han varit en trotjänare i Barcelona och trotjänare får sällan någon vidare lön och hänvisade till mig själv i Kalmar FF och Svante ojade sig och sa, ”jag hoppas att du lärt dig genomskåda Henke vid det här laget, Mats”.

På kvällen var det middag och efter några timmar roade vi oss med att hetsa lagledar-Ola och Måns fick i uppgift att slänga bensin på elden, ”Mats säger att han tar dig i Plankan”, sa Måns till Lagledar-Ola, som direkt tände till och snart stod han i bar överkropp (han ville även ta av sig byxorna, oklart varför) på scenen som fanns i lokalen, redo att visa Mats Solheim att Mats minsann inte besegrade honom i Plankan. Några minuter senare fick Lagledar-Ola givetvis se sig besegrad av Mats.
En bra kväll.