Allsvenskan tar ledigt – även om det där med ledighet är ett relativt begrepp – som jag skrev om i gårdagens Sportbladet – och jag och David Elm kan äntligen spela tennis. När det var tätt mellan matcherna fick David prioritera fotbollen.

Jag grymtade lite, pekade på det faktum att jag minsann kunde spela tennis dagen innan allsvenska matcher när jag lirade fotboll, men visade sedan förståelse.

 

Min tennisform var sisådär, Davids var bättre och när jag kom hem tittade jag på Game, Set & Mats på Eurosport och fascinerades av Mats Wilanders knivskarpa analyser av matcherna i Franska öppna och jag försökte addera det taktiska till mitt eget spel. Men det är svårt att vara taktisk när man har nog att försöka få till sin backhand och serve.

 

Jag tänker annars mycket på taktik nu. Det har jag alltid gjort, den aspekten av fotbollen har jag tyckt väldigt mycket om, men det accentueras när man själv är tränare.

Och jag funderar hur man kan få sina spelare att känna trygghet i systemet man vill att de ska spela, hur man får dem att våga och jag funderar på vilket system som är det bästa.

Finns det något?

 

När vi i Kalmar FF var som vassast hade Nanne sett till att vi kunde använda oss av olika spelsystem, beroende på vår egen form och beroende på motståndarna. Att vi kände att vi klarade av flera spelsätt gav oss trygghet.

 

Mina pojkar har den senaste tiden skött sig fint. Jag har nämnt det tidigare, men i U19 och U17 handlar det om utbildning. Samtidigt kan man inte bortse från resultaten och det är en ständig balansgång mellan de två variablerna prestation och resultat. Som givetvis hänger ihop, men om vi i Kalmar FF börjar stirra för mycket på resultaten i U19 och U17 motarbetar vi det vi själva tror på.

Då blir det kortsiktigt.

 

Jag skulle alltså kunna ha ett riktigt starkt 97-lag i Pojkallsvenskan. Många klubbar kör nämligen med nästan enbart 97:or i U17 (du får vara född 97 som mest i U17). Men vi håller inte åldersgrupperna i Kalmar FF, om vi har lovande spelare som vi anser är färdiga för nästa steg flyttar vi upp dem, oavsett ålder. Därför har vi fem, sex 97:or som startspelare i U19. Och därmed har vi 98:or och 99:or (till och med 00:or) i U17.

För vi tror att det i längden är mest utvecklande för de enskilda spelarna.

 

Vår senaste tid har varit bra. Både prestation- och resultatmässigt. Vi har besegrat Malmö FF i en väldigt fin match, vi har besegrat Jönköping Södra, Landskrona Bois, gått vidare i DM och i förra helgen kryssade vi mot Halmstads BK och även om prestationen i första halvlek mot HBK var bedrövlig kunde killarna lyfta sig, ta till sig direktiv och kämpa sig in i matchen och trots att HBK gjorde 3-2 på straff i 90:e gav killarna inte upp, utan kvitterade med matchens sista bolltouch.

 

I bussen hem hittade jag gamla Kalmar FF-matcher på Youtube. I synnerhet gamla möten mot DIF. Jag skulle bara kika lite kort på hemmamatchen mot DIF 2007. Men kunde inte sluta titta. Jäklar, vi var bra! Täta, kompakta, DIF var nästan aldrig inne på vår planhalva hotade och när vi vann bollen trillade vi allt som oftast boll. Jag och Viktor Elm centralt på mitten, Ari, Cesar och Fabio som offensiva hot. Och på bänken David Elm, Rasmus Elm och Tobbe Carlsson.

Bra namn.

Kolla här..