Jag fick möjligheten att recensera Robert Börjessons bok om VM-laget 1994 i Expressen. Eftersom Börjesson är journalist hos Expressen behövde Expressen en utomstående recensent och Aftonbladet gav klartecken.

Det är jag tacksam över.

För det är en fin bok. Robert Börjesson har intervjuat alla som på något sätt var involverade och Börjesson är uppenbarligen en skicklig intervjuare. För han har fått dem att berätta om något uttjatat med nya ord.

Recensionen hittar ni hos kulturdelen på Expressen.se.

 

A-lagsspelarna i Kalmar FF är fortfarande på semester, jag får snap-bilder från diverse soliga platser (förutom från Måns Söderqvist, som varit på Island med U 21-landslaget), men vi i U 17 är fortfarande i full gång. I söndags mötte vi Gais i Pojkallsvenskan. Toppmöte. Sol. En fin matta på B-plan på Fredriksskans. Optimalt, med andra ord.

Gais tränas av Jeffrey Aubynn och den minnesgode har koll på att han och jag hade ett offentligt bråk 2005. Jag kallade honom för ”ett as”, han replikerade något om mitt fotbollskunnande. Men det är sedan länge uppklarat och nu var det ett kärt återseende.

 

Vi gjorde en stabil insats och vann med 2-1. Själv blev jag emellertid utvisad. Jag gick in på planen för att hjälpa en av mina spelare som hade skadat sig. Det gillade inte domaren. Så jag fick lufsa runt B-plan på Fredriksskans och sätta mig på andra sidan. Jag måste börja lära mig att smärttröskeln är aningen lägre hos domarna i U 17…

När domaren efter matchen för femte gången sa att han minsann skulle skriva rapport sa jag syrligt: ”Men säg en gång till att du ska skriva rapport, är du snäll.”

– Jag ska skriva rapport!

 

I kväll blev det nattmangling i tennishallen. Viktor Elm är hemma på semester från holländska ligan och han, storebror David och undertecknad körde i drygt två timmar. David friade stora triumfer med sin monsterserve. Det gjorde inte jag.

 

Men vi fick blodad tand. Vi kör nog i morgon också.