Cesar Santin är tillbaka och jag tycker, personligen, att det är fint. Jag älskade att spela ihop med Cesar när det begav sig och jag tror att vi hade kunnat ta oss längre i Europa med honom kvar i laget.

Nu lämnade han vid sommaruppehållet 2008, när vi ledde Allsvenskan. Vi lyckade i och för sig manövrera ut belgiska Gent och slå Feyenoord i Rotterdam utan Cesar (och också behålla vår ledning och ta guldet i Allsvenskan samt ta oss till final i Svenska cupen), men han hade egenskaper som hade varit extremt nyttiga i Europaspel. Hans bollhållande förmåga, hans styrka att ta sig ur trånga situationer och ge oss andra tid och så givetvis förmågan att skapa målchanser.

Hur han är i dag vet jag inte riktigt. Jag har inte sett honom spela 90 minuter sedan 2008. Förutom de två gånger vi har mött FC Köpenhamn. 2010 och 2012.

Men det är en värvning som får sponsorer och supportrar att gå i spinn och det ökar intresset. Så på så sätt är det bra för Kalmar FF.

Samtidigt är det viktigt att vi inte hamnar i ett läge där vi jagar det kortsiktiga och på så sätt driver upp lönebilden. Jag vet hur det gick för Hammarby IF i mitten av 200-talet. Man hade ett bra lag (precis som vi nu), man spelade attraktiv fotboll (det vill vi göra, så småningom) och värvade profilstarka spelare. Och gav dem feta kontrakt. Och plötsligt var man i en situation där man varje år fick sälja sina bästa spelare för att klara driften. Vilket betydde att den sportsliga nivån urholkades och några år senare trillade man ur Allsvenskan.

Där vill vi inte hamna.

Min dröm är att vi får en filosofi som bygger på att ersätta sålda spelare med spelare från vår egen akademi.

Fast det ena måste inte utesluta det andra. Och Cesar Santin, det är inte bara en bra spelare. Det är en riktigt bra lagkamrat också.