Vi möter HBK på GFA i morgon. Tre omgångar återstår av Allsvenskan och det var länge sedan vi hade ångestfyllda höstmatcher av den här kalibern.
Länge sedan vi inte säkrat kontraktet med tre omgångar kvar av serien.
För att vara helt säkra behöver vi nämligen ta poäng i slutomgångarna.

Nu kan det räcka ändå. För lagen bakom behöver gå omänskligt bra. Det är jag övertygad om att de inte gör. Men om jag ser det ur ett spelarperspektiv vet jag att man ser det annorlunda. Åtminstone hade jag gjort det som spelare. Oroat mig. Tänkt att om vi förlorar mot HBK och de andra lagen vinner är det plötsligt bara tre poäng ner med sex poäng att spela om. I i nästa omgång möter vi Mjällby AIF på Strandvallen…
Så hade jag tänkt om jag var spelare.
Tur att jag inte längre är spelare.

Nu kan jag se det mer nyktert. Och inse att vi kommer klara oss.

Samtidigt, de här uträkningarna har vi i princip sluppit sedan 2002. Då var vi nykomlingar i Allsvenskan, men åkte ur.

Sedan vi gick upp på nytt 2004 har vi klarat oss med marginal. Det allsvenska kontraktet har varit klart i god tid. Höstmatcherna har aldrig inneburit ångest.

I Barometern sa häromdagen Hasse Eklund att de senaste tidens problem har diagnosticerats. Spelarna har jobbat hem för dåligt.
Förhoppningsvis får spelarna en aningen mer djuplodande analys och kravbild än så. Eller, det är jag säker på att de får.

Från mitt perspektiv handlar det snarare – än att spelarna jobbar hem för dåligt – om hur laget är uppställt, vilket avstånd vi har mellan lagdelarna, hur långt vi har till varandra och var vi tappar bollen. Det är det som avgör vilka möjligheter vi har att hinna hem vid bolltapp.

Det hela får mig att tänka på de här bilderna som Jan Nordström har tagit.

 

 

Det var i min sista match i fjol. Vi hade börjat tamt mot Maif och låg under med 1-0. Backlinjen kände sig hotad av Maif:s anfallsspel och började falla. Nanne blev tokig. Och kallade till sig mig. Blicken var mörk. ”Säg till mittbackarna att de fan i mig ska hålla upp backlinjen. Om de inte gör det byter jag ut dem direkt!”
Det var bara för mig att lyda. Jag lunkade ut på planen och vidarebefordrade Nannes order till mittbackarna.

Vi tajtade till laget, tog över matchen och vann med 2-1.