Spelare och ledare samlades i vårt taktikrum, Svante och Borstam förklarade för oss att Hasse Eklund inte längre var huvudtränare i Kalmar FF och oavsett hur man ser på det är det ett misslyckande.
Först och främst för Hasse själv.
Men också för spelartruppen. Som spelare har man alltid ett stort ansvar när en tränare tvingas lämna.
Och också för Kalmar FF. Det är vi som rekryterat Hasse Eklund, det är vi som trott att han skulle kunna få Kalmar FF att ta ytterligare ett steg.
Allt det här var Svante Samuelsson tydlig med på mötet och han var också självkritisk.
Jag tycker att det är sunt.
För det återstår väldigt mycket arbete. Och det löser sig inte av sig själv bara för att Hasse Eklund är sparkad.

Men det är alltid business as usual. Killarna gick ut och tränade efter mötet, vi ledare hade ett kort möte om vad som behövdes göras kortsiktigt och sedan gick vi till arbetet.
Krasst.

Jag och Fredrik Carlén (U 19) träffade Roland Nilsson, legendarisk försvarsspelare i Blåvitt, HIF, utomlands och landslaget och nu förbundskapten för P 16-landslaget (vi i KFF har tre spelare där). Han ville diskutera hur vi skulle kunna göra svensk ungdomsfotboll bättre. Han ville höra vår synpunkter, få veta hur vi jobbar och sedan ville han skicka med oss några nya tankar. Det var ett givande möte och Rolle Nilsson fick oss att tänka i lite nya banor.

Men jag glömde tacka Rolle för att han fick in oss på Brolins krog efter Fotbollsgalan 2007. Vakterna kände inte igen oss, men Rolle hade förbarmade över oss. ”De lirar i Kalmar. Släpp in dem.”