Träningsläger, men den här gången som tränare. Det var dags för Kalmars Fotbollsakademi att bege sig till Barcelona för en dryg veckas läger och jag packade lättare än när jag var spelare. Då upptog alla skor minst en väska. Jag ville inte riskera blånaglar och skoskav, så jag garderade mig rejält.
Nu var det främst mina böcker som tog plats, men det skulle visa sig att jag inte hann läsa så mycket som jag hade tänkt. Mest för att min rumskamrat Steglander var så trevlig.

Som spelare delade jag allt som oftast rum med Tobinho och det var ju alltid en säregen upplevelse. Vi utvecklade ett umgänge som vi egentligen aldrig behövde diskutera. Han låg i sängen med datorn på magen med en gigantisk snus under läppen och kollade film. Hela tiden. Gubbsomnade titt som tätt. Hade sina saker utspridda över hela rummet.

Steglander är mer alert. Fixar och donar. Vill ha ordning och reda på sina saker. I jämförelse med Steglander framstod jag som en slacker. I Steglanders del av rummet – prydligt och fint. I min del av rummet – kaos.

Det blev buss till Skavsta och infösning i ett Ryanair-plan och sedan drygt fyra timmar i luften, men innan vi kom i väg från Skavsta tog ledarteamet en kaffe ihop. Tjejerna på akademin skulle också i väg till Barcelona, men de skulle bo några mil ifrån oss killar. Ledare för tjejerna var Berga-Ola (som under lägret levererade en klassisk felsägning, när han skulle förklara för en spanjor att det snöade i Sverige kallade han snö för ”white rain”, allt enligt Antonia Conradsson, som bloggar från lägret)

När vi satt på flygplatsen och drack kaffe tog jag en bild på Donne, vår legendariska målvaktstränare. Och skickade till Etrit Berisha (nu i Lazio). Jag skrev: ”Här är mannen som skapat dig!”

Etrit undrade då fyndigt om jag menade att Donne var hans pappa. Men erkände sedan att jag hade rätt, han hade Donne att tacka för mycket.
Sedan undrade Etrit varför vi fick åka till Barcelona med akademin, när vi i Kalmar FF alltid fick åka till La Manga.

Donne njuter mellan träningarna

Sol och skönt när vi landade, vilket gjorde mig en aning mindre förgrymmad på en flygvärdinna. När de serverade kaffe på planet tog jag givetvis in en rejäl kopp. Efter en stund kände jag hur det hettade till på låret. Flygvärdinnan hade inte sett kaffemuggen som stod på min plats och knuffade ner den i mitt knä. Ridå!
Som tur väl var hade jag träningsbyxor och t-shirt i handbagaget och kunde byta om till torra och kaffefria kläder. Det kom dock kaffe över min mobil. När vi landade i Barcelona visade det sig att kaffet förstört mobilen.
Därav mitt förgrymmade humör.

Vi bodde utanför Barcelona, i Santa Susanna. En sömnig liten by som i november inte direkt hade turistpuls. Hotellet var helt okej, med helt okej faciliteter, men jag muttrade en aning för mig själv när jag såg att det var två konstgräsplaner vi skulle husera på.
Åker man till Spanien på läger är det ju gräs man längtar efter.
Redan andra dagen blev det matcher. Vi delade upp killarna i två gäng och det första, som jag och Steglander coachade, mötte Gironas U 17-lag. Girona är en fin liten förening, som är nära högsta ligan i Spanien. Deras ungdomsverksamhet håller hög klass och det blev en fin värdemätare för våra killar.
Konstgräsplanen var av skral kvalitet och till en början hade vi problem med underlaget och Gironas höga och aggressiva press. Girona tog ledningen med 1-0 och ägde en hel del boll. I paus gjorde vi några taktiska justeringar och vi började vinna fler dueller och kliva högre upp och plötsligt tog vi över. Vi kvitterade till 1-1 och när matchen var slut (1-1) var vi relativt nöjd med insatsen.

Vårt andra gäng tog sig an Gironas U 18-lag och det var en nivåhöjning. Högt tempo, hög teknisk skicklighet och efter en fin förstahalvlek från vår sida körde Girona ifrån oss efter paus, gick fram till 4-0, innan vi tröstmålade två gånger om (4-2 till Girona).

Vädret, undrar du? Här åker vi till Spanien, vi drömmer om sol och värme, vi drömmer om själlyftande väder, men vad får vi? Vad. Får. Vi? Ett jävla höstväder. Åska, regn och kyla.

Åtminstone de två första dagarna.

Sedan vände det. Molnen skingrade sig. Solen kom fram. Himmelen blev blå. Och vi kunde njuta mellan träningarna med att sitta i solen. Dricka kaffe. Prata. Vara tysta.
Ljuvligt.