Det skulle bli storm och det blev storm och när det blåste som mest var det som om huset skulle lyfta eller i alla fall taket och jag fick flera gånger kliva upp för att se så att inte Tuvas studsmatta hade blåst ner i havet och det tog tid innan jag fann ro, det var som om mitt inre rördes upp av stormen eller om det var filmen vi såg tidigare på kvällen, Birdman, som inte lämnade mig ifred, men till slut kom lugnet och sömnen och det blev en slö söndag och jag var som Johnny Cash, tacksam över ett par skor som verkligen känns sköna på fötterna och för fåglarna som sjunger för honom när han stiger upp på morgonen, är inte det själva essensen av tillvaron, det är när man känner så som det är som mest självklart och jag tänker vidare på det här med tankar, jag vill verkligen bli bättre på att vara herre över dem och inte utlämnad till dem, jag läser Daniel Kahnemans Tänka, snabbt och långsamt, och jag kommer nog behöva några år för att läsa ut tegelstenen, men när jag läser i den ger den mig nya insikter och jag hade kanske vissa av dem på känn, men det är ändock upplivande, som det här med prajming, att man mentalt kan bearbetas och att den bearbetningen och påverkan sker undermedvetet.

”Prajmingeffekten ter sig många former. Om tanken på EAT råkar finnas i ditt medvetande (vare sig du är medveten om det eller inte) kommer du att känna igen ordet SOUP snabbare när det sägs med en viskning eller skrivs med ett svårläst typsnitt.”

Vi kan alltså förberedas mentalt.

Och prajming är inte begränsat till begrepp och ord. Vi får helt enkelt ”acceptera den främmande tanken att ens handlingar och känslor har förberetts av händelser som man inte ens är medveten om.”

Till och med enkla, vanliga gester påverkar våra handlingar och känslor.

”Du förstår varför den vanliga uppmaningen att ´agera lugnt och vänligt oavsett hur man känner´ är ett väldigt gott råd: man har stor chans att bli belönad med att känna sig lugn och vänlig på riktig.”, skriver Nobelpristagaren Kahnemans.

Jag som alltid känt som jag har känt. Som om det varit ristat i sten och omöjligt att förändra. Och utifrån den rådande idrottspsykologin (som håller på att förändras) istället lärt mig att trycka undan eller härda ut.

När jag egentligen borde försökt förändra det som förberett handlingarna och känslorna.

Det här är insikter som gör att man istället för att vara utlämnad till känslor får bättre styrsel på det.

Men som Daniel Kahneman skriver i boken, problemet är att så mycket är utanför vårt medvetande och även när vi tror att vi vet, vet vi inte.

Jag antar att vi får försöka veta mer.