Jonas Colting debatterar om träning och jag måste säga att jag alltid läser Colting med skräckblandad förtjusning. Vi har inte alltid samma åsikter, men jag gillar att Colting uttrycker sina och att han så passionerat argumenterar för sin sak. Framför allt vågar han slå hål på en hel del slentrianformulerade sanningar. Det är alltid nyttigt.

Vi pratade för något år sedan över en fika i Kalmar och kom fram till att vi skulle föreläsa ihop. Det har hittills inte blivit av. Men tankarna finns där.

I debattens värld blir det givetvis ofta svart eller vitt och Colting är inte sen att slå mynt av det.

Nu ifrågasätter Colting de korta, högintensiva träningspassen och han reser också en hel del frågetecken för Crossfit.

Den som läser den här bloggen vet att jag gillar Crossfit väldigt mycket. Jag gillar det korta, högintensiva. Av den anledning att det ger mig en kick, det får mig att testa mina gränser och det får mig att mentalt våga kliva utanför min bekvämlighetszon. Och så gör det mig vältränad och välmående. Colting förespråkar långsam träning, långa träningspass och det passar säkert vissa. Jag kanske också hamnar där, men just nu finns det inte tid och möjlighet för mig att cykla fyra timmar en lördag.

I stället för att inte träna alls bränner jag av ett Crossfit-pass på drygt en timme. Där jag får muskelär träning och flås. Allsidighet.

Skaderisken, då? Den finns onekligen inom Crossfit. Att lyfta mycket när man är trött ökar givetvis skaderisken. Men det beror ju också på hur det utförs. På Crossfitgymmet i Kalmar måste alla som tränar i gymmet gå en baskurs. Och det predikas alltid att tekniken är viktigare än farten. Man uppmanas hellre att skala ner än att riskera något.

Men om man är otränad och har dålig teknik kan du givetvis skada dig.

Fast som fotbollstränare måste jag ju medge att skaderisken inom fotboll är avsevärt större än inom Crossfit. Inte mins i de lägre divisionerna. Tänk en något överviktig spelare i 30-års åldern som försöker nå en boll i matchminut 75. När musklerna redan är tömda på energi. Och som till det får en tackling. Hua.

Jag var emellertid sällan skadad som fotbollsspelare. Som Crossfit-motionär har jag dock aldrig varit skadad.

Alla idrotter där man tänjer på gränserna är luriga. Men vi söker ju oss också till dem eftersom det är en speciell känsla att vara nära de där gränserna. De som tävlar i Crossfit är onekligen där. Men också de som tävlar i triathlon.

Men jag håller med om att all träning kräver uthållighet i utförandet. Det finns ingen snabblösning. Oavsett idrott måste du förstå att det handlar om att lägga byggsten efter byggsten. Mödosamt. Noggrant. Du kan inte hoppa förbi en massa steg och tro att du ska kunna klara dig från skador.

Min erfarenhet av Crossfitvärlden är att det är en devis man tror på även där.

Tron på långsiktighet.