Det är en av mina favoriter bland fotbollsspelare.
Både att skåda när han spelar och att spela med.
Rasmus Elm.

Och nu är han klar för Kalmar FF.
Jag vet inte om det kan bli så mycket större än så.
Åtminstone inte i Kalmar FF.

Vi har haft många stora, fantastiska spelare i Kalmar FF genom åren. Men ingen har varit bättre än Rasmus Elm.
Vissa säsonger har enstaka spelare haft större inflytande (Viktor Elm 2008, Håkan Lindqvist och Dennis Nilsson 2000, Lasse Johansson första halvan av 2001, för att nämna några), men som fotbollsspelare är Rasmus Elm den störste.
Och nu återvänder han, blott 27 år gammal.

(En favoritbild, Tobinho har knoppat in 2-1 mot Häcken 2009 efter ett års skadefrånvaro. Frisparksläggare med klinisk precision är Rasmus Elm (nr. 18). Tobinho har fläkt sig raklång på Fredriksskans matta och jag vinkar till mig Rasmus.)

Det hade han i och för sig lovat mig. Han skulle komma hem när jag var tränare för Kalmar FF. Och jag är ju tränare i Kalmar FF nu, men inte för A-laget.

(Rasmus, Viktor och undertecknad klurar på vad Nanne menar)

Skämt å sido (säger man så och i så fall, säger någon så i dag; skämt å sido?). Vi är några stycken av hans forna lagkamrater som sagt att det inte skulle förvåna oss om Rasmus återvände till Kalmar FF tidigare än vad alla andra hade trott. För Rasmus har alltid gått sin egen väg. Och om han kände sig färdig med tiden i storklubbar skulle han strunta i vad alla andra tyckte.
Men vi trodde inte att han redan skulle komma hem.

Om vi ser till kapacitet och meriter är det en monumental värvning. För Allsvenskan. För Kalmar FF. Och för fotbollen i regionen.
Efter det turbulenta fjolåret – ju mer jag tänker på det, ju mer kallsvettas jag, hade säsongen pågått några omgångar till vettefan om vi hade hängt kvar – blev värvningen av Peter Swärd lugnande. Många av oss i ledarstaben har haft tid till självrannsakan, precis som spelartruppen. Det negativa har vänts till positivt. Och nu kommer nyheten om Rasmus Elm. Intresset kommer skjuta i höjden, folk kommer vilja köpa säsongskort, sponsorer kommer vilja synas ihop med Kalmar FF och om vi var ett könlöst lag i fjol, utan identitet och som motståndarsupportrar var likgiltiga till, får vi plötsligt en tydlighet. Plötsligt får Kalmar FF en laddning. När Kalmar FF kommer på besök går man för att se Rasmus Elm.
De sportsliga konsekvenserna ska jag inte ens spekulera i. Men jag märkte i somras hur skicklig Rasmus är även på halvfart. När vi i Johansfors Allstar tog oss an Kalmar FF:s A-lag lirade jag centralt på mittfältet ihop med Rasmus och Viktor. Allt Rasmus gjorde andades klass. Även de defensiva ingripandena.

Dock. Och detta är inget litet jävla dock.

Vi måste vara medvetna om varför Rasmus kommer hem nu. Han vill bli frisk.
Den sista tiden i CSKA Moskva mådde han inte bra, magen strulade och han tappade i vikt. Han fortsatte spela, han fortsatte prestera bra, men successivt bröt han ner sig själv.
Han valde att kliva av CSKA Moskva-kontraktet ett halvår i förtid och i stället satsa på att bli frisk. Han och familjen flyttade hem till Kalmar i höstas. För att få lugn och ro.
Det är där vi är.
Det är ingen stöttespelare i landslaget som i dag skrev på ett kontrakt till sommaren 2016. Det är en spelare som ska bli frisk och fulltränad igen.
Media, supportrar och alla vi andra måste ha det i åtanke. Det måste få ta tid.
På sikt kan Rasmus givetvis bli en central gestalt i landslaget igen. Men som sagt, det är inte där vi är i dag och det är inte det som är huvudprioritet. Inte om du frågar mig.
För mig handlar det om att Rasmus kan spela fotboll på det sätt han vill spela. Med full kraft.

Men orolig som jag är var jag tvungen att messa till Rasmus i kväll, ”folk kommer gå i spinn över nyheten, låt inte det påverka dig!” skrev jag. Fast jag vet ju att han inte kommer låta sig påverkas. ”Jag är väldigt lugn i situationen”, svarade han.

Nu trodde jag inget annat. Men det är betryggande att läsa.

Rasmus i sin egenhändigt komponerade myshörna i omklädningsrummet på Fredriksskans.