Superlive, igen, och vi var en smula revanschsugna. Efter förra veckans sändning kände vi oss aningen besvikna. Vi hade inte samarbetat i studion, vi hade inte backat upp varandra och vi var otydliga i arbetsfördelningen. Det ville vi ändra på.

Det var returmöten i Europa league och jag måste säga att jag är svar för EL. Inte minst när turneringen kommit så här långt. Det är många högklassiska lag, högklassiska matcher och det är ändå tämligen oförutsägbart.
Förra veckan kom jag till sändningen i sista sekund, den här gången var jag framme i god tid och vi hann prata oss samman och när sändningen sedan kickade igång – i princip fem timmar som löper oavbrutet för oss – kände vi oss fina och harmoniska. Och eftersom det den här gången var inplanerade kaffepauser fanns det ingenting mer jag kunde önska mig.
Även om det var Olof Lundhs pulverkaffe som erbjöds. Men när det gäller kaffe är vad som helst-kaffe bättre än inget kaffe.

(Hussfelt sminkad. Jag osminkad)
I vanlig ordning var det ris och ros i Twitterflödet. Jag kikade bara till det ibland, det är Emelie som ansvarar för att ha koll på vad som skrivs om Superlive i de sociala medierna och det är märkligt vad folk hakar upp sig på. Sa vi så borde vi sagt si. Och sa vi si borde vi sagt så.
Fotbollsmässigt blev det en riktigt fin kväll. Tyvärr grumlades det av oroligheter både i Kiev och i Rotterdam och jag pratade en del om mina egna erfarenheter från just Rotterdam. Vi mötte ju Feyenoord i Uefa cupen 2008.
Det var också en sådan sak som några tittare störde sig på. Att jag talade mycket om mig själv och Kalmar FF. Och visst, jag är ju självgod, det är ingen hemlighet. Samtidigt är jag med i studion för att relatera många saker till mina erfarenheter som spelare. Och Europa Leauge är en turnering jag är van vid. Att jag sedan överdriver paralleller till mig själv i allmänhet och Kalmar FF i synnerhet är ju utfört med glimten. Om vi nu lirat mot Feyenoord på The Kuip i Rotterdam i Europa Leagues föregångare, Uefa cupen, ska jag då inte relatera till det då? Om jag var tittare hade jag velat att det skulle ske.
Sedan var det ju en aning komiskt att det i går fanns många aktörer som vi mött och besegrat. Preudhomme, tränare i Club Brügge (som då tränade belgiska Gent, som vi slog med 4-0 på Fredriksskans 2008), Young Boys (som vi slog på GFA med 1-0 2012) och så nämnda Feyenoord (som vi slog på The Kuip med 1-0 2008).
Givetvis höll jag tyst om att vi också fick däng då och då.

Ja, ja, vi var nöjda efter sändningen och Jeppe Hussfelt skjutsade mig till mitt hotell. Innan vi skiljdes åt passade vi på att ta en burgare på en stor hamburgekedja och musts ut de sista reflektionerna från kvällen. Ett bra slut på en bra kväll.

Här kan ni se ett kort sammandrag från kvällen.