Det ska hela tiden ursäktas och krypas och det är klart att det ibland är på sin plats. Att ursäkta och krypa. Men inte hela tiden och oavkortat.

Nu är det Zlatan Ibrahimovic som tas i örat och han blir ordentligt tagen i örat.

Jag är sällan överdrivet positiv till Zlatan. Jag älskar vissa bitar av honom – som spelare och offentlig karaktär – men jag ogillar lika många.

Jag är väl en av få människor som inte gillar hans bok. Jag tycker det blev ett ensidigt självförhärligande. Tänk om Zlatan hade vågat vara öppenhjärtig och ärlig, då hade det kunnat bli otroligt bra.

Det är lite som Offsides Henrik Ekblom Ystén skriver i epilogen i den nyutkomna boken om Klas Ingesson:

”Klas var sugen på en biografi men också tydlig med vad han ville:

– Någon hyllande bok som bara beskriver min karriär från Ödeshög till Lecce är det ingen jävel som vill läsa. Det får inte bli någon Zlatanbok om hur jävla bra jag var.”

Träffsäkert.

Men när det handlar om efterspelet till PSG:s förlust mot Bordeaux i franska ligan den gångna helgen är jag på Zlatans sida.

Zlatan var förbannad efter slutsignalen, sa några mindre väl valda ord, bland annat att han under ”15 år har jag aldrig sett en sådan domare i det här skitlandet. De förtjänar inte inte ens PSG.”

Alla gick i taket. Och krävde Zlatan på ursäkt. Domarbasen Eric Borghini. Idrottsministern Patrick Kanner. Och premiärministern Manuel Valls var chockad.

Till slut föll  Zlatan till föga. ”Jag vill be om ursäkt om folk har tagit illa upp.”

Herregud! Om nu någon tar illa upp över vad Zlatan sa i affekt efter en fotbollsmatch är det ett större problem än att Zlatan sa som han sa.

Är det tiden vi lever i eller har det alltid varit så? Att vi är så förtvivlat ängsliga att vi inte ser klart? Och kräver ursäkter och krypande för icke-saker.

Vi borde spara det där till riktiga frågor, riktiga saker. Till när det verkligen är på sin plats.

DN:s Axel Björklund skrev bra om fenomenet med ängslighet. Men då handlar det om publicistisk ängslighet. Men detsamma går att applicera på Zlatan-gate.

Olof Lundh bloggar också om det. Ni som ser Superlive tror att han och jag alltid är oense. I den här frågan är vi inte det.

Och angående Zlatan. När högerextrema Nationella frontens ledare Marins Le Pen attackerar honom, då vet han att han inte är helt fel ute..