Vattnet i havet i landet söderut är ljummet. Och då menar jag verkligen ljummet. Jag skulle vilja påstå att det är 25 grader varmt i havet och det kanske inte är ljummet utifrån gängse parametrar, men när jag glider ut i havet på en luftmadrass känns det knappt när jag för ner händerna i vattnet.

Himmelen är molnfri, det är drygt 30 grader i skuggan och på kvällen är det aldrig under 25-26 grader och vi går förbi de små konstgräsplanerna vid hotellet, klockan är 22.00 och det spelas matcher för fullt på dem. Vuxna män i något som ser ut som en spansk variant av Korpen.

Bara det att engagemanget är avsevärt mer utåtriktat än i Sverige och bara det att nivån på spelet är avsevärt mycket högre. En av matcherna är bättre än de andra och det bråkas och tjafsas och kvaliteten är riktigt hög och när det ena laget tempoväxlar och hittar varandra med fina kombinationer svarar det andra laget med en liknande sekvens och när det sedan blir mål och en av spelarna vill ha frispark slutar det med utvisning, ilska, av med tröjan och helt sonika avlägsnande från planen. Den utvisade spelaren svär och tar sin trunk och går iväg.

När matchen är slut en stund senare har han besinnat sig och kommer tillbaka och tackar motståndarna för matchen.

Jag blir väldigt sugen på att vara med.

Allt det utåtagerande hade passat mig fint.

Men jag får nöja mig med hotellets gym i källaren. Utan luftkonditionering. Det blir extremt svettigt. Snabbt. Rektors-Henke kör sin triathlonförberedelse och cyklar och springer i ett par timmar och svettpölen under cykeln i gymmet blir snart till en svettflod.

Själv får jag bryta upp Cindy (ni vet, 5 pullups, 10 armhävningar och 15 airsquats). Och köra fem varv, vila två minuter, fem nya varv, vila två minuter till jag har 20 varv sammanlagt. Vid det laget ser det ut som om jag precis kommit ur en dusch och inte hunnit torka mig.

Tur gymmet har speglar.

Det blänker onekligen fint.