Gerhardsson hörde av sig, undrade vilka favoritlåtar jag hade. Sedan piskade Häcken oss.
avTillbaka till normala gängor efter Gothia Cup-vistelsen och vi försökte hitta en balans mellan de som inte hade spelat så mycket och dem som hade spelat väldigt mycket och i slutet av veckan var vi i hyfsad fas och när det blev lördag klev vi ut på Gasten B och tränade i det höstliga vädret och det kändes som en novemberdag. Bara några grader varmare. Men inte många.
Vi var en spelare kort och jag klev in i spelet och när träningen var slut ringde Tobinho, ”ska vi lira tennis?” och det skulle vi. Så jag slängde på mig torra kläder, åkte till tennishallen och sedan blev det drygt tre timmars tennis.
Tidigare lirade jag så gott som varje vecka. Det senaste året har Crossfit tagit över, men trots att det nästan var ett år sedan jag lirade tennis kändes det helt okej. Och jag har ju fortfarande förmågan att i alla fall kunna springa om inte slagen sitter klockrent.
Först alltså fotboll, sedan tennis och det gjorde mig en aning mör i köttet.
Dagen efter var det buss till Södertälje. Innan vi åkte i väg hann Steglander och jag prata lite med ledargänget som var i Göteborg dagen innan, men vi hann aldrig penetrera förlusten mot Häcken fullt ut. Jag snicksnackade lite med Rasmus och Stefan, det var tungt, så klart, men Rasmus var sugen på att träna fotboll, förlusten till trots.
Jag kände igen mig i känslan. Jag kunde ibland ogilla dagen-efter-match-träningar som bara gick ut på återhämtning. hade man förlorat ville man få ur sig frustrationen genom att få spela fotboll.
Förr i tiden fick man det.
Idag råder helt andra rön.
Lunchstopp i Norrköping, vidare mot Södertälje och sedan match i U 19 Allsvenskan Norra mot Syrianska och vi gjorde en solid insats och trots att sju, åtta spelare saknades vann vi komfortabelt med 2-0.
Förresten, Peter Gerhardsson mejlade mig den gångna veckan, undrade om jag ville bidra till en Spotifylista. Och välja ut fem favoritlåtar. Självklart, sa jag. En ära.
Och valde TV on the Radio; Wolf like me, Sturgill Simpson; The Promise, John Fulbright; The one that lives too far, Johnny Cash; She used to love me a lot, The war on drugs; An ocean in between the waves.