Efter segern i kvartsfinalen hade vi en ledig eftermiddag och kväll och vi passade på att åka in till Göteborg och äta och sedan kolla på två av de andra kvartsfinalerna som spelades på Heden.

Right to Dream är poppislaget och drar fulla hus. Drygt 6000 personer var packade på Heden när killarna från Ghana besegrade Newcastle med 1-0. Det var en rättvis seger.

I den andra kvartsfinalen som vi såg besegrade BP Hammarby med ett sent 2-1-mål. Vi kollade lite extra på just den matchen eftersom vi skulle få möta det segrande laget i vår semifinal. Båda lagen hade spelskicklighet och fart med bollen.

Efter fyra matcher på fyra dagar och till det risigt käk i skolmatsalen (som vi med alla möjliga medel har försökt förstärka) och nätter på luftmadrasser i svettiga klassrum är det naturligt att kropparna börjar bli trötta.

Och det är också ofrånkomligen så att spelare blir skadade och får skavanker under en sådan här turnering.

Det har vi nu.

Men vi får försöka göra det bästa av situationen. Och när en spelare är borta ger det chansen till någon annan.

När Steglander och jag stannade till på Konsum nära Kålltorp och stod och valde vilken kvargsort vi skulle ha märkte jag att det stod en kille bakom oss. Jag gick åt sidan och sa att han kanske visste vad han ville ha och kunde gå före. ”Jag blev starstrucked” sa han och jag blev orolig att han var ironisk.

Men det var han inte och han tackade för allt jag hade gjort.

Och så finns det de som säger att fotbollssupportrar är hårda och elaka.

Jag får ständigt bevis på motsatsen.

Det är jag väldigt tacksam över.