Talangutveckling, hur ska man göra, vilken väg är rätt att gå och alla har olika svar, lösningar och man kan se på vår verksamhet i Kalmar FF med olika ögon.

Att vi fått fram förhållandevis få egna produkter i A-truppen. Fast i jämförelse med vad och vilka, i så fall?

Och om det är så, att vi fått fram få egna produkter, beror det på att produkterna varit för svaga eller beror det på strategin i A-laget, att man varit slav under kortsiktighet och inte vågat ge erfarenhet åt yngre spelare?

Oändligt många frågor och kanske få klara svar.

Men tendensen som blivit tydligare hos oss i Kalmar FF är att vi har väldigt många bra unga spelare. Och en annan tendens är att vi vill ge dem möjligheten att visa upp sig. Visa att hos oss är det inte stängt upp till A-truppen.

Måns Olström, en spelare som startade i min U 19-trupp i januari och just då bedömningsmässigt stod en bit ner på stegen, debuterade i A-laget ett par månader senare och visade att det hela tiden går att utvecklas.

Inga pojklandskamper, tänkt som ett alternativ som mittback i U 19, fast inte förstavalet, men sedan hade vi ett bra snack i januari, hur kunde han själv agera och tänka för att utvecklas?, och sedan saknades centrala mittfältare av olika anledningar i U 19 och Steglander och jag satte Måns där och pang, han var briljant!

Och det kommunicerade givetvis vi vidare, upp till Svärd och Jens. Måns fick visa upp sig i U 21 och på några A-träningar.

Så kan det gå.

Och nu får Svante Ingelsson, född 1998, möjligheten att träna med A-truppen fullt ut.

Svante hade jag redan i U 17 i fjol. Jag blev direkt förtjust i honom. Träningsvillig, arbetsvillig och med en förmåga att lösa situationer på planen på ett konstruktivt sätt.

I vår första tävlingsmatch för U 17, ligacupen mot Mjällby AIF på Gasten B en kulen dag i mars i fjol, hade MAIF precis kvitterat vår ledning. Och jag kokade vid sidlinjen. Svante behöll dock kylan och direkt på avspark såg han att målvakten stod långt ut. Så han skickade iväg en projektil från halva plan. Och satte ledningsmålet.

Efter några månader i U 17 lyfte vi upp honom i U 19.

Och nu blir det steget upp i A-truppen.

Och att han gör det beror dels på att Peter Svärd har varit så nöjd med Svantes prestationer de gånger han tränat med A-laget eller spelat i U 21 och dels på det Svante presterat på träningar i U 19 och på hur han är vid sidan av planen. Det hänger ihop.

Som tränare har man en viss separationsångest. Man blir ju trots allt av med en bra spelare.

Fast allt det andra överväger.

Både Steglander och jag känner en glädje.