Gothia Cup för oss i U19. Eller i alla fall delar av oss. P 17 Elite är en inbjudningsturnering och det är dels utländska lag och dels de bästa svenska lagen.

Men eftersom det är P 17 får inte alla våra U 19-spelare vara med. Inga 96:or. Och bara två 97:or får vara med i Gothia-truppen.

Så det är 98:or och 99:or som dominerar och vi tog bussen från Kalmar vid 07.30 och kom fram till skolan vid 12 och det var ett litet klassrum som vi tilldelades och jag minns ju hur det var förr när man var på cuper eller läger, alla hade liggunderlag och om det nu var någon som hade luftmadrass tog det ett dygn att pumpa upp luft i den. Luft som sedan snabbt pös ut.

Nu langades det upp enorma åbäken till luftmadrasser. Någon hade till och med en dubbelsäng. Och alla blåstes upp genom att man kopplade in dem till ett eluttag.

Det redan minimala klassrummet var plötsligt för litet. Steglander och undertecknad fick inte plats.

Som tur väl var lyckades Steglander snacka till sig kartrummet intill. Så vi tog vårt pick och pack och installerade oss  där och fick det tämligen behagligt.

Efter en skabbig skollunch förberedde vi oss för turneringens första match.

Vi skulle ta oss an norska Lilleström och jag ville ha revansch från förlusten på Fredriksskans 2006, då Lilleström slog oss i Royal League med 2-0.

Det blev en liten promenad, sedan spårvagn till Valhalla och väl där försökte vi hitta en liten yta – som inte bestod av asfalt – för att värma upp på. Vi hittade en gropig gräsplätt, men gillade läget.

Sedan gick vi ut och körde över Lilleström.

Vi satte tidigt 1-0 och trummade sedan vidare. Bra presspel, kompakt lag och många målchanser och matchen – som spelades 2 x 30, vanns med 6-0.

Imorgon väntar emellertid tuffare motstånd. IFK Norrköping. Som är kanske bäst i Sverige i klassen. Peking spelade 3-3 mot fjolårsmästarna Right to Dream från Ghana.

Förresten, Steglander, den som gjort flest matcher i Kalmar AIK, men som alltmer får ett rött hjärta, råkade i förbifarten avslöja att han hade varit i Göteborg och kollat på Kalmar FF:s SM-final mot Örgryte IS 1986. ”Men berätta inte för någon!”