Jag brukar vanligtvis kunna hålla det ifrån mig. Ser jag något otäckt på TV känns det sällan nära. Jag distanserar mig. Men när Erik Israelsson nickade in 1-0 mot AIK i går och sedan föll medvetslös i marken, då mådde jag fysiskt illa.

Bilderna var otäcka.

Skadan, Eriks till synes livlösa kropp, reaktionerna från spelarna och sedan den frenetiska aktiviteten från folk runt omkring.

Att AIK-supportrar skanderade det som de skanderade – det är skamligt och Simon Bank skrev bra om det här.

Jag såg min forna lagkamrat och tillika vän ligga där på marken och när man gör det hinner väldigt många tankar fara genom huvudet. Kennedy, Bajens lagkapten, sa något i stil med att ”Erik är en fantastisk människa” och det är precis så det är.

Han är en sådan man unnar allt gott.

Och så händer det här.

Nu tycks det som om Erik klarat sig förhållandevis väl.

Vi andas ut.

I övrigt; IFK Norrköping fortsätter tugga på och jag är galet imponerad. Jag vet att Peking jobbat långsiktigt, jag vet att Peking har en tydlighet i sitt arbete och det är något att inspireras av.

I går slog man Gefle. Jag var där dagen innan, med mitt U 19 gäng. Vi slog Gefle med 2-0.

Innan vår match tränade Gefles A-lag. Roger Sandberg, deras tränare, stod vid sidan av planen och jag passade på att gå fram och hälsa. När jag var med i Superlive i våras och gick på som mest med att hylla Kalmar FF och mig själv twittrade Sandberg roligt om just det. Högg mig lite i sidan, fast på ett snyggt sätt. Jag replikerade med att efter det alltid kalla honom Roger Franzén.

Nu låtsades vi som ingenting.

Jag berömde honom för Gefles insats hittills i Allsvenskan. Och för det faktum att han faktiskt levt upp till det som han lovade på presskonferensen när han tillträdde som Gefles tränare, att han skulle utveckla Gefles offensiv.

Det har han onekligen gjort.

Men utan att för den skull gå vilse och tappa grunderna. För det är annars lätt hänt. Man börjar skruva och vrida och vända och plötsligt har det som tidigare fungerat så bra försvunnit.

Sedan pratade vi om Kalmar FF:s problem och också om det här med konstgräs. ”Men med så tunt gräs som ni har på GFA är det nästan som att spela på konstgräs”, tyckte Roger Franz…förlåt, Sandberg.