Sen kväll, funderingar på fotboll, mina killar spelade seriefinal mot DIF tidigare idag, vi fick stryk med 1-0 och jag analyserar och klurar och jag är besviken. Dels på mina spelares förståelse för vad som föranleder bollinnehav (många gånger handlar det om att vinna dueller och andrabollar) och dels på min egen förmåga att få dem att inse just det.

Tränar vi för mycket passningsspel, bollskicklighet och liknande och glömmer bort duellspelet? För utan en kampattityd får du sällan användning av din bollskicklighet.

Sedan funderar jag på vilka signaler jag själv sänder ut från bänken? Jag kan snabbt bli negativ. Jag känner att mitt kroppsspråk är negativt. Och givetvis känner spelarna det där. Och inte blir de bättre av det.

Samtidigt handlar det om att ha en hög kravbild, visa för dem vad som förväntas av dem. Men jag behöver nog bli bättre på att kontrollera mina känslor i matchsituationer.

I pausen förklarade jag för spelarna varför jag var besviken. Och vad de skulle göra istället. Men det är fortfarande så att jag har en negativ utstrålning.

DIF hade genomgående äldre spelare än vad vi hade och jag tycker att DIF-staben jobbat bra med sina spelare, det där extra årets fotbollsspelande som DIF hade gjorde skillnad. De sprang lite fortare, agerade lite snabbare och förstod tydligare vikten av att vinna dueller och läsa andrabollar. Eftersom de oftare fick tag i bollen kunde de också spela anfallsfotboll oftare.

På det stora hela var det en tät och tuff match med få målchanser. Ungefär två var.

För vår del handlar det om att ta lärdom. Vad behöver vi addera till vårt spel, till vår attityd? Och hur lyckas vi med det?

Och hur blir jag bättre på att kommunicera med mina spelare?