Det har funnits tillfällen då jag blivit besviken på besluten vi tagit i Kalmar FF. Då jag har känt mig aningen sviken i mina försök att göra Kalmar FF samhällsangeläget.

Ibland har det varit mitt eget fel då jag blivit för politisk och exkluderande.

Ibland har det handlat om att Kalmar FF varit fegt och försiktigt och inte velat stöta sig med någon.

Men jag har fortsatt tjata och vara den där blåslampan som Svante och de andra vet börjar bränna om det är så att vi missar något vi borde göra och ibland har jag fått kalla handen, ibland har Svante och de andra givit mig rätt och det är som jag nämnt tidigare, jag tycker att många saker blivit allt bättre i föreningen på sistone.

Och nu när väldigt många människor har bestämda åsikter om hur vi ska sköta vår egen verksamhet och media hakar på – senast lanserades sanningen att vi måste sälja arenan bara för att en tidigare företagsprofil på det lokala planet lanserade den åsikten och i samma andetag fick det att framstå som om alla i föreningen var helt ovetandes om hur det är att driva företag – kan det vara värt att påpeka att vi exempelvis medverkar i Pride (som går av stapeln i Kalmar nu). Det är en självklarhet för oss.

Och i morgon, när vi möter IFK Norrköping på GFA väljer vi att spela i det vita stället eftersom det fungerar bäst då tröjsponsorn Hjältevadshus har upplåtit platsen på bröstet till förmån för Röda Korsets akuthjälp för människor på flykt.

Precis så ska vi agera. Samhällsengagerat, humant, mänskligt och empatiskt.