Ja, ja, misär, misär, det vill inte stämma för oss, det vill inte bli tillräckligt bra och man kan se det positivt och tänka att det är en jäkla tur att Falkenberg och övriga lag bakom oss inte tycks äga stabilitet och tillräcklig kvalitet för att plocka in försprånget vi har och om man tänker ännu mer positivt kan man tänka att vi möter Malmö FF i nästa match, ett Malmö FF som hamnat i ett vakuum i tabellen eller snarare i ett tillstånd av besvikelse efter två år av obrutna framgångar och som förhoppningsvis kommer satsa all kraft på Champions League och kanske ha svårt att fullt ut koncentrera sig på Allsvenskan.

Samtidigt ville vi ju mer än det här.

Och jag förstår alla de som är besvikna. Det har man rätt att vara. Spelarna, ledarna och övriga i organisationen kan aldrig och får aldrig klaga på det. Man behöver inte hålla med, man behöver inte vika sig för kritiken, men man kan inte och får inte avfärda den. Inte ens om den känns orättvis.

Vi måste förstå att kritiken och gnället och suckarna och besvikelsen bottnar i engagemang.

Och när det gäller våra allra trognaste supportrar, som lägger tid, kraft och pengar och åker på bortaresor – vi får stå upp och ta deras käftsmällar. Vi vet ju att de på något sätt gjort sig förtjänt av att slå lite hårdare på oss. Och vi vet ju samtidigt att de står där igen, i nästa match. De sviker inte.

Som sagt, det betyder inte att man som spelare måste tycka att åsikterna som väller över en är riktiga och nyanserade. Men man får liksom tugga i sig det.

Och en sak måste vi i Kalmar FF bli bättre på att förmedla – det är inte synd om oss! Verkligen inte.

Annars då?

Jo, då. Vi i U 19 tog tillbaka andraplatsen i U 19 Allsvenska Norra när BP kryssade i den senaste omgången och vi vann. Två matcher återstår och ettan och tvåan går till semifinal i SM-slutspelet.

Det vore givetvis en riktigt trevlig framgång.

För hela föreningen.

Samtidigt, som jag påpekat tidigare, att vinna är inte huvudsyftet i U 19. Det är att utveckla spelare. Vissa klubbar kör nästan renodlade åldersgrupper, andra blandar. Vilket gör att spelarnas ålder skiftar. Vi har ibland 99:or med i våra matcher, medan andra kanske kör med nästan bara 96:or och 97:or.

Hur som helst, det har hittills varit ett bra år. Vi kom trea i Ligacupen, vi gick till final (bästa svenska lag) i Tipselit Gothia Trophy och vi hävdar oss bra i serien. Om vi nu ändå ska tala om resultat. Och till det har vi haft ett gäng spelare på landslagsuppdrag samt flyttat upp fyra U 19-spelare i A-truppen.

Jag kör själv enbart Crossfit-träning numera. I veckan har det varit idel testpass. Och några klassiska Crossfit-wodar. Som Fran och Helen. Det var första gången jag testade dem. Fran är 21 thrusters (42.5 kg)/21 pullups, 15/15 och 9/9 så snabbt som möjligt.

min tid, 3.57, är jag nöjd med. Thrusters är liksom inte min grej.

Helen är en längre wod. 400 meter löpning, 21 höga KB-svingar (24 kg) och 12 pullups. Och så kör man det tre gånger.

Drygt åtta minuter tog det mig.

Jag hade emellertid inte räknat med att en spelare skulle tvingas kliva av på den efterföljande träningen med U19. Med följd att jag fick kliva in i tre mot tre-spel.

Jag är trots allt snart 40 år.

Med andra ord gubbe.

Jag var lagom mör i kroppen då.