Match med U 21 mot Mjällby AIF:s A-lag och det var ett kärt återseende med Patrik Bagarn Rosengren och också med Mattias Asper. Det är de två som numera basar för MAIF och vi snicksnackade en stund innan matchen och vi kom till Strandvallen med ett ungt gäng och där Filip Sachpekidis gjorde comeback efter en tids frånvaro, precis som Pär Ericsson och både skulle spela första halvlek.

Matchen, då?

Äh, jag sitter nu i bussen hem och är besviken. Visst, vi möter ett seniorlag som i fjol lirade i Superettan. Men jag vill ha mer och bättre från spelarna.

Har jag för höga krav? Kanske.

Jag vet å andra sidan vad vi är kapabla till.

Vi fick stryk med 1-0 och den korta versionen är att vi allt som oftast var spelförande, att vi skapade de hetaste lägena, men att vi också spelade junioraktigt och stundom huvudlöst och bjöd in till bolltapp som MAIF kunde kontra på.

I just omställningsspelet var MAIF, framför allt i första halvlek, hotande mot oss. I spelet i övrigt var vi vassare, men allt som oftast utan spets. Och när vi fick spets bommade vi tämligen klara lägen.

Vi borde tagit ledningen med 1-0. Nu nickade istället MAIF in 1-0 i slutet av första halvlek.

I andra halvlek orkade sällan MAIF ställa om på oss. Å andra sidan hade vi svårt att bryta igenom det låga försvarsspelet som MAIF idkade. De stod nästan i eget straffområde.

När vi i slutskedet av matchen fick ett fint frisparksläge lyckades MAIF:s duktige målvakt rädda Herman Hallbergs skott, men Adam Hellborg tycktes få öppet mål på returen, men målvakten lyckades parera den situationen också.

Mattias Asper hade huggt på mig när de gjorde 1-0 och nu kunde jag inte låta bli att vända mig mot MAIF:s bänk och undra hur den här målvakten hade kunnat undvika att peta Asper ifjol. Med den killen i buren hade ni kanske inte åkt ur två divisioner, sa jag.

– Jag hade aldrig släppt retur, högg Asper kvickt.

”Nä, för du hade ju inte ens varit i närheten av bollen”, svarade jag.

I övrigt, då? Äh, jag är besviken över vårt passningsspel, över att vi kladdar på bollen så ofta. Det är dags att förstå hur seniorfotboll ser ut. Snabba beslut, få tillslag i trånga situationer och hela tiden med en tanke att lura motståndarna ur sin organisation.

Idag var det lite som om varje spelare som fick bollen blev glatt överraskad, ”jippi, nu har jag bollen, nu ska jag göra allt jag kan med den innan jag lämnar den till en annan som antagligen gör samma sak”. Det är inte svårt att hinna hem och organisera sig som motståndare till det.