Midsommar kom emellan och det blev ju osannolikt varma dagar och vi tog två dagar ledigt.
Jag kallade dock in några av de yngre spelarna på midsommarafton. 09.00 körde vi igång ett fotbollspass och det var idel glada minen och Johan Steglander, min forne vapendragare i U 19, hade inget för sig så han skyndade sig in till GFA för att hjälpa till och Melker Hallberg hade hört att det vankades extraträning och dök också upp.
Vi avslutade med tre mot tre, äldre och yngre och det var heta känslor, upphettade viljor och en fantastisk mängd frustration.
I skuggan av EM mötte vi Elfborg på GFA och det var helt okej intensitet för att vara en träningsmatch och vi körde en tilltänkt startelva och vi tyckte nog att vi var lite närmre ett ledningsmål än vad Elfsborg var, men det dröjde till andra halvlek innan målen kom.
Efter drygt 60 minuter gjorde vi några förutbestämda byten och i samma veva åkte Ring slalom genom Elfsborgsförsvaret och är det en sak vi har jobbat med när det gäller Ring så är det att avsluta från distans och nu gjorde han det och satte 1-0.
Elfsborg svarade snabbt och kvitterade, Men inbytte Svante Ingelsson gjorde 2-1. Elfsborg svarade på nytt, men i slutet gled Calle Johansson in i Elfsborgs straffområde och avgjorde med sitt 3-2-mål.
Ni vet att jag inte var en stor avslutare, men jag har verkligen jobbat med och tjatat på Calle att komma till avslut och inte minst från den vinkeln.
Hårt arbete ger nästan alltid resultat.
Calle har nu gjort mål i alla tre möten med Elfsborg.
Och också det i skuggan av EM mötte vi Iraks OS-landslag på GFA och regnet vräkte ner, det var höstlikt, men nästan 3000 personer var på plats och det var galet bra tryck, ungefär som att spela inför 20 000 i Malmö och det var tryck från uppvärmningen och HELA matchen igenom.
Imponerande.
Irak vann med 1-0 och man kan se ner på Irak som fotbollsland, men jag blev en smula imponerad. Spelarna uppträdde med en helt underbar glöd och passion (precis som fansen) och spelade fotboll med en intensitet som jag vill ta till mig av. Det fanns också en taktisk disposition som var intressant och en tydlighet i offensiven som går att inspireras av.
Själv var jag hemma en sväng i Blekinge och spelade fotboll. Vilket var ambivalent. Jag tänkte först bara träna med min moderklubb Listerby IK och när Jonas, tränare för laget, svarade att det var match mot rivalen Ronneby BK tänkte jag instinktivt att det inte var något för mig.
Träna, visst. Spela match, nej.
För jag vet vilken prestige det är mellan klubbarna och jag orkade inte riktigt med det. Jag är inte där längre, som spelare. För jag är ju inte spelare längre.
Och när jag har tränat Crossfit mer kontinuerligt det senaste året har jag lagt på mig en del muskelmassa. När jag sprang en runda härom dagen kände jag mig otymplig.
Så jag försökte slingra mig, säga att jag kan spela i B-laget, men inte i A-laget, men jag lät mig övertalas, men fick i alla fall igenom att jag skulle börja på bänken.
RBK var obesegrat, vi var underdog och LIK-spelarna uppträdde som om man också var lillebror. Vi visade för stor respekt. Det fina att vara med i sådana här matcher är att det ger perspektiv. Division IV i Blekinge en torsdags kväll, men spelarna bryr sig, vill vinna, är rädda för att förlora och det finns press på spelare på alla nivåer.
Jonas ville tidigt byta in mig och tja, vafan, vi kör, tänkte jag och kom in efter 25 minuter och jag kände mig smidigare än befarat och jag fick tag i en del bollar och körde igång mitt passningsspel.
Vi gick fram till 3-0 i andra halvlek och sedan blev det alldeles för räddhågset och försiktigt och RBK skickade långt, långt och det var bara att stänga av och försöka vinna andrabollar och vara i vägen, men bollen var sällan i spel, men vi vann med 3-1 och jag var glad över att kunna bidra.