Buss till Malmö, det vankades U 21-match mot Malmö FF och det är väl i princip det starkaste motståndet man kan tänka sig. Och det oavsett om MFF kommer med spelare från A-truppen eller strax därunder.
För MFF har så bra spelare i alla led att det oavsett vad blir tufft. Matchgenomgång på GFA innan avfärd och som alltid när det handlar om unga spelare ser jag det lika mycket som utbildning och uppfostran som något annat och jag ser mig mer som lärare än som tränare. Åtminstone på genomgången.
Sedan alltså buss och jag somnade nästan omedelbart och när jag vaknade lyssnade jag på den fhär ullkomligt knäckande versionen av Oasis Don´t look back in anger (vilken publik!)

och plötsligt längtade jag efter Oasis och bröderna Gallagher och vi stannade i Sölvesborg och åt mat och fortsatte sedan ner till ett regnigt Malmö och vi spelade i Vellinge och jag gillar att möta MFF:s U 21-gäng eftersom både Yksel Osmanovski och Olof Persson är trevliga pågar och jag gratulerade den sistnämnde till hans nya kontrakt, ”guldkantat, antar jag?” sa jag och log.
När matchen väl kickade igång dominerade MFF med eftertryck. Redan efter en halv minut skapade MFF ett friläge, men Lucas Hägg Johansson räddade. 1-0 kom en stund senare och sedan hann MFF med att bomma både en straff och två fina lägen till.
Sedan vaknade vi till liv. Filip Sachkpekidis dundrade in kvitteringen från distans och i pausen kunde jag korrigera en hel del saker och det var kanske så att jag var väldigt tydlig med vad jag ansåg brast i vårt agerande och det var kanske så att jag var väldigt tydlig med att det inte fick se ut så i andra halvlek.
Budskapet gick fram.
Vi var bättre än MFF efter paus. Filip satte även 2-1 och vi var mer beslutsamt, rekorderligt och ordentligt.
Efter matchen sa jag till Olof Persson att vi hade tur första 30, att MFF borde haft en större ledning och han höll med. Men han sa också att vi var bra i andra halvlek och då höll jag med honom.
Nu buss hem till Kalmar. Regn, regn, regn. Och apropå Oasis. Kolla det här klippet. Publiken i Argentina är totalt galen! På ett underbart sätt.