Buss mot Örebro och match mot ÖSK och vi har haft matchuppehåll på grund av landslagsspel och det är som det är med det, jag ser hellre klubblagsfotboll än landslagsfotboll, men sedan jag blev tränare förstår jag värdet i att våra landslag presterar bra, det ökar det allmänna intresset och Claes Eriksson ringde, spelarutvecklare på förbundet och också förbundskapten för våra 98:or och Claes uppdaterade mig angående 98:ornas senaste landskamper, vi hade två spelare med där, och sedan pratade vi lite generellt om U 21-serierna, det skiftar i nivå på matcherna, vissa klubbar ställer starka lag på benen, vissa ställer i princip sitt U 19-lag på benen, hur kommer man åt det, hur skapar man en stark matchmiljö åt landets största talanger och sedan lyssnade jag på Christian Kjellvanders nya platta, jag recenserade den i Barometern och för varje lyssning blev jag mer och mer övertygad om dess storhet.

Buss till Örebro, jag slumrar med huvudet mot fönsterrutan och framför mig sitter Peter Swärdh och sover, bakom mig hör jag målvaktstränar-Donne diskutera övningar med Fys-Carlén och jag tänker på Donne, vår målvaktstränare. Det var någon vecka sedan, vi var lediga dagen efter, men jag fick sms från några spelare, ”kan du köra extra med oss imorgon?” och det var klart att jag kunde göra det, jag började klura på hur träningen skulle se ut, en målvakt är ju gott att ha med och vid 21.30-tiden messade jag Donne, ”jag kör ett extrapass imorgon, går det att fixa en målvakt?” och Donne satte genast igång med jakten och efter en stund messade han: ”du har en målvakt imorgon, jag kommer också”.
En ledig dag, alltså. Ändå stod Donne där på planen. Bara för att jag ville ha en målvakt till mina övningar. En klippa!

Buss till Örebro och jag funderar på min tränarframtid, hur ser den ut, vad finns det för möjligheter och jag börjar forma en målbild i mitt huvud, jag vet att jag vill vara i en miljö där höga ambitioner är en självklarhet och där man har väldigt högt i tak och där man hela tiden utvärderar det man håller på med och jag tänker på Raymond Verheijen, briljant föreläsare och fitnesscoach, som brukar prata om att fotbollsvärlden är bekväm och konservativ och när man använder objektiva sanningar om träning och metoder slår folk bakut och tar det personligt och så avstannar diskussionen.
Men jag lägger mina funderingar åt sidan.

Match mot ÖSK och 100 % fokus på att peppa killarna och på att skapa energi i gruppen.
Behrn Arena sprakar inte av eufori, det är höst och kallt och bara drygt 5000 åskådare och det är en tämligen sömnig första halvlek där vi är bättre än ÖSK, men där vi spelar aningen för sakta och aningen för ofta framför ÖSK:s backlinje för att bli farliga, men vi sätter 1-0 och ÖSK-spelarna ser disharmoniska ut Andra halvlek hinner knappt börja innan vi märker att Alexander Axén och hans team har skruvat upp hemmaspelarna, ÖSK vinner plötsligt alla dueller och efter två minuter dundrar Gerzic in kvitteringen.

Vi hamnar alltför ofta på mellanhand och vi klurar på förändringar, drag vi kan göra för att förändra matchbilden, men då blir Marko frilägesutvisad.
ÖSK får tid och yta och Astrit och Gerzic och Besara dominerar och vi tvingas ödsla kraft på att täcka ytor. Strax efter utvisningen kommer ÖSK:s 2-1-mål och vi orkar inte resa oss.
Nu tung och lång hemresa.