Bravida Arena och match mot Häcken och det var kallt, det var höstligt och vi fick göra en del förändringar i startelvan och det enda jag begärde av killarna innan matchen var att vi skulle hjälpa varandra.

Det är så lätt att fastna i sitt, att gå in i sig själv, men jag ville att de skulle prata med varandra. Om någon hade det lite tyngre, ge honom en klapp på axeln, ge honom ett uppmuntrande ord.
När vi värmde upp fokuserade vi på just det.
Och när matchen väl hade börjat fick vi möjlighet att testa vår uppmuntrande sida.
För vi tappade vår 1-0-ledning och vi tappade den på grund av individuella misstag, men vi stöttade varandra, vi gav varandra en klapp på axeln och vi lyckade vända tillbaka till 3-2.
Om det är en sak jag tycker killarna verkligen förbättrat under säsongen är det förståelsen av just de här sakerna. Hur mycket vi kan hjälpa varandra.
Matchen i sig, då?

Hm, vi hade ett visst grepp första 25, men utan att egentligen hota Häcken så mycket.
I slutet av första halvlek började Häcken hitta igenom oss, vi hamnade i defensiva situationer som inte kändes alldeles bekväma och tappade alltså till 2-1.
Det var ett mentalt tilltufsat gäng som satt i omklädningsrummet i pausen, men när Sebastian Starke Hedlund jobbade fram bollen till Tobbe Eriksson och Tobbe kvitterade direkt i andra halvlek fick vi en psykologisk klapp på axeln.

Måns Söderkvist kom in eftersom vi sökte ett tydligare hot bakom deras backlinje och vi fick omedelbart effekt. Måns kom fri, satte 3-2 och fortsatte sedan störa Häckens backlinje.
Men spelmässigt kopplade Häcken grepp på oss och vi på bänken satt med andan i halsen ett gäng gånger. Men den delvis nykomponerade backlinjen höll ut, vårt mittfält plockade andrabollar och Ole Söderberg visade återigen att han tagit sitt spel till stabilare nivåer.
Vi kom hem till Kalmar runt 02.00-tiden, sedan var det bara att pallra sig upp och kliva ut på Gastens konstgräs några timmar senare och köra en träning och jag fick med mig Jensa Nilsson (dagen efter match-träningar kör jag med assistans av Jensa) och vi fick igång killarna riktigt fint, det blev en sådan där överraskande go träning, trots trötta huvud och kroppar och trots ett ihållande och kyligt regn.