Det är visserligen småpotatis för att vara Zlatan Ibrahimovic, men sättet finalen vanns på är imponerande. Ligacupen är inte den cup som högprioriteras i England och det är inte den titel som Ibrahimovic kommer sätta främst i prisskåpet.
Men.
Han vinner en titel. Igen.
Och han fortsätter ösa in mål.
Även om Southampton agerade och presterade på ett sätt som också, på sitt sätt imponerade.
Men Manchester United har värvat spetskompetens och individuell skicklighet.
Jag har nämnt det tidigare, men den metamorfos som Ibrahimovic har genomgått sedan han spelade i Malmö FF är remarkabel.
Vi mötte honom vid tre olika tillfällen mellan 1999-2000 och jag hann också med att möta honom i en reservlagsmatch på Malmö Stadion hösten 2000.
Jag skulle testa om min onda rygg höll för spel och lirade första halvlek. Jag satte 1-0 (osannolikt, jag vet) och klev sedan av i paus. I andra halvlek vände MFF – genom mål av Ibrahimovic och Mats Lilienberg.
Dock – MFF var klart bättre än oss i den matchen och borde vunnit med mer. Men Ibrahimovic var mer intresserad av att dribbla och utföra svåra nummer än att stänka in bollar.
Numera stänker han in bollar. Mot avsevärt vassare motstånd än Kalmar FF:s reservlag.
Så som jag ser det har Ibrahimovic dels utvecklat sina fysiska egenskaper och dels ändrat sitt mindset. Han är idag en högeffektiv maskin som inte ödslar onödig kraft och energi på grannlåt utan fokuserar allt han har på de avgörande momenten.
Det gör att han inte är så delaktig i spelet. Utan han väntar och hugger sedan skoningslöst.
Det är en metamorfos som har förlängt hans karriär.

73. Rydström & Bergvall Nilsson – Har vi glidit isär eller va vi ens nära varandra?

Henrik Schyffert gästar Breaking News och han är, som alltid, bra. Härom kvällen satt jag och letade upp en massa I manegen med Glenn Killing-klipp på Youtube och även om Robert Gustafsson givetvis är briljant är Schyffert motorn och navet, den som hela tiden lägger upp smaschbollarna för Gustafsson.

Nu sitter han fint sminkad i studion hos Filip och Fredrik och jag tänker på när jag träffade honom i höstas. Han skulle gästa Pontuz Löfgrens välgörenhetsgala i Kalmar. En gala där Löfgren har en talkshow i Kalmarsalen för att samla in pengar till välgörande ändamål. Jag var en av gästerna 2015, men då behövde vi vara fyra gäster för att locka publik. Det var bland andra Fredrik Reinfeldt och alltså undertecknad. Hur som helst, Schyffert klarade att fronta på egen hand och nu kom han in på Kallskänken ihop med Pontuz Löfgren för att käka lunch och de kom fram till bordet där jag satt.
Jag hade varit i simhallen, fullt påklädd, med Tuvas klass och sedan skyndat mig till ett lunchmöte. Jag hade precis satt mig ner när Schyffert och Löfgren kom fram och vi började snicksnacka. Om galan, om min dåvarande roll som assisterande i Kalmar FF (Schyffert har koll på fotboll) och det är en sådan där situation som man vill ska flyta, fungera, man vill säga rätt saker och det gör just det, flyter, fungerar, vi säger rätt saker, men kände samtidigt att stunden i värmen i simhallen och den lätta joggingturen till Kallskänken började ta ut sin rätt, jag kände hur jag långsamt började svettas. Och ni vet hur det är när man väl börjar iaktta just det, att man börjar svettas. Och att man gör det i ett sammanhang som ej är träning – då ökar svettningarna. För man får ju inte svettas!
Så min panna blev blank. Det kändes som om det i princip rann ner från hjässan. Och samtidigt fortsatte vi snicksnacka.

Jag hann tänka på när jag var sen till en Superlivesändning i Fotbollskanalen, också då småsprang jag den sista biten med alldeles för mycket kläder på mig och när jag väl satte mig ner kändes det som om jag var indränkt i fukt. Den gången fanns det ju också filmkameror, vilket inte direkt minskade tvångstankarna om att jag INTE fick svettas.

Den gången lyckades jag häva det och det gör jag, till slut, även nu.
Om inte annat, tänkte jag, fick Schyffert ett hyfsat roligt ämne inför kvällens framträdande.
Ofrivilliga svettningar i fel sammanhang.
Själv önskar jag att jag hade haft pannband.

Fotbollsturnering i Nybro för dottern, kvällsturnering eller snarare natturnering, första matchen 19.30, finalen framåt 02.00-tiden och även om det inte riktigt var final i sikte för dotterns lag så spelades sista gruppspelsmatchen kring midnatt.
Nervöst och spänt och en något turlig seger mot Rödeby i den första matchen och sedan blev det tajt hela vägen in och när Tuvas lag hade spelat klart handlade det om att invänta resultatet mellan Rödeby och IFK Kalmar. Oavgjort och Hossmo BK hade gått till semifinal, men nu vann Rödeby och det var på det stora hela taget rättvist och en av ledarna till Rödebytjejerna tyckte att jag skulle blogga oftare och precis när han sa det insåg jag att att ja, det borde jag. Jag gillar ju att skriva.

Som tränare kan man alltid lära sig något, oavsett sammanhang och kontext och också en sen kväll eller natt i Sporthallen i Nybro, med kaffe i plastmugg, Delicato-bollar och kokt korv med mos, kan man reflektera och vända det man ser mot det man själv tänker och tycker och jag nämnde Rödebytjejerna, de förvillade sina motståndare med att göra spelytan så stor som möjligt och hade både bredd och djup och vågade använda sin målvakt för att skapa övertalighet och det var intressant att se att unga tjejerna förstod och utförde det som många seniorspelare på elitnivå för herrar har svårt att klara av.

Dagen efter åkte vi till Karlskrona med U 19 för att möta FK Karlskrona i Ligacupen, ett lag som vi lirade 5-5 mot precis innan jag tog över. FKK hade kryssat även mot Mjällby och Öster innan jul, vilket vittnade om bra nivå.
Jag betonade för killarna vikten av att respektera våra motståndare. Killarna tog mig på orden, gick ut med fokuserade sinnen och spelsugna hjärtan och vi hade 4-0 efter drygt 30 minuter.
Till slut blev det 6-1 och idéerna som jag – ihop med Steglander och Jocke – har försökt att implementera och få spelarna att förstå och gilla gick att skönja.
Det är en viktig del i tränarskapet, anser jag. Att spelarna faktiskt gillar sättet vi spelar på.

Det börjar ljusna tidigare och det kanske lättar, det kanske öppnar upp sig, för det är ju så det är här i tillvaron, det mörknar, det fördjupas, det ljusnar, det lättar och jag pratar med mina unga spelare om growht mindset, jag försöker lära dem det jag lärde mig – om jag ens lärt mig det – för sent i karriären. Hur man ska se på misslyckande, utmaningar och tillkortakommande.

Det ljusnar, det lättar, men samtidigt är det fortfarande bitande kallt när vi startar träningarna 08.00 på Gastens konstgräsplan och ibland orkar inte solen tränga igenom det gråa molntäcket och det förblir mulet hela dagen och plastgräset vill liksom inte riktigt släppa ifrån sig frosten och det blir vitt och halt, men killarna gnäller inte, de gnäller aldrig och jag vet att de stressar från skolan till fotbollen och sedan från fotbollen hem för att hinna göra läxorna och det är en tuff vardag, men killarna gnäller inte, de gnäller aldrig och efter vissa träningar låter jag dem sitta stilla i samlingsrummet, jag släcker och sedan tränar vi på att andas. Bara andas.

Idag var det matchpremiär för U 19 och vi mötte Kalmar AIK, ett division III-lag och efter en seg start, där vi agerade långsamt och försiktigt, tog vi över och vi borde i ärlighetens namn gjort mål tidigare än vad vi gjorde, vi missade tämligen öppna lägen, men vi vann till slut med 5-0.
Glimtvis såg jag det som jag vill att vi ska göra på planen i år. Det fanns en attityd till att jobba hårt – oavsett motstånd och vad det står i matchen – som jag gillade, vi återerövrade bollen snabbt och vi hade en riktning framåt i planen när vi själva hade bollen.

I andra halvlek såg jag en bekant gestalt vid sidlinjen. Nanne Bergstrand stod och tittade på. Jag gick fram och hälsade, han sa att han tyckte att det såg bra ut och det kändes fint och speciellt. Jag var hans spelare under så många år, han var min tränare och läromästare och att han nu stod och tittade på mitt lag var…fint.

För min assisterande tränare, Johan Steglander, var det onekligen en speciell match. Han är ju den som gjort flest matcher i just Kalmar AIK. Och så är karln också assisterande i Kalmar AIK. Förutom sitt heltidsjobb. Fråga mig inte hur han hinner.