Henrik Schyffert gästar Breaking News och han är, som alltid, bra. Härom kvällen satt jag och letade upp en massa I manegen med Glenn Killing-klipp på Youtube och även om Robert Gustafsson givetvis är briljant är Schyffert motorn och navet, den som hela tiden lägger upp smaschbollarna för Gustafsson.

Nu sitter han fint sminkad i studion hos Filip och Fredrik och jag tänker på när jag träffade honom i höstas. Han skulle gästa Pontuz Löfgrens välgörenhetsgala i Kalmar. En gala där Löfgren har en talkshow i Kalmarsalen för att samla in pengar till välgörande ändamål. Jag var en av gästerna 2015, men då behövde vi vara fyra gäster för att locka publik. Det var bland andra Fredrik Reinfeldt och alltså undertecknad. Hur som helst, Schyffert klarade att fronta på egen hand och nu kom han in på Kallskänken ihop med Pontuz Löfgren för att käka lunch och de kom fram till bordet där jag satt.
Jag hade varit i simhallen, fullt påklädd, med Tuvas klass och sedan skyndat mig till ett lunchmöte. Jag hade precis satt mig ner när Schyffert och Löfgren kom fram och vi började snicksnacka. Om galan, om min dåvarande roll som assisterande i Kalmar FF (Schyffert har koll på fotboll) och det är en sådan där situation som man vill ska flyta, fungera, man vill säga rätt saker och det gör just det, flyter, fungerar, vi säger rätt saker, men kände samtidigt att stunden i värmen i simhallen och den lätta joggingturen till Kallskänken började ta ut sin rätt, jag kände hur jag långsamt började svettas. Och ni vet hur det är när man väl börjar iaktta just det, att man börjar svettas. Och att man gör det i ett sammanhang som ej är träning – då ökar svettningarna. För man får ju inte svettas!
Så min panna blev blank. Det kändes som om det i princip rann ner från hjässan. Och samtidigt fortsatte vi snicksnacka.

Jag hann tänka på när jag var sen till en Superlivesändning i Fotbollskanalen, också då småsprang jag den sista biten med alldeles för mycket kläder på mig och när jag väl satte mig ner kändes det som om jag var indränkt i fukt. Den gången fanns det ju också filmkameror, vilket inte direkt minskade tvångstankarna om att jag INTE fick svettas.

Den gången lyckades jag häva det och det gör jag, till slut, även nu.
Om inte annat, tänkte jag, fick Schyffert ett hyfsat roligt ämne inför kvällens framträdande.
Ofrivilliga svettningar i fel sammanhang.
Själv önskar jag att jag hade haft pannband.