Sista blogginlägget. Sedan stänger vi ner.
Det kommer kännas konstigt.
Min bloggkarriär började på något sätt redan 1999. Då hade jag en hemsida – vilket antagligen säger en hel del om min självbild – och i gästboken bedrev jag något som kan likna blogg. Jag skrev om vardagen i Kalmar FF, hur vi tränade, när vi tränade, vardagen och jag märkte att många var nyfikna och intresserade av detaljerna, livet som fotbollsspelare.

Det här var då vi i Kalmar FF var nykomlingar i Allsvenskan. Nivån går inte att jämföra med idag, vi åkte ut, hamnade i Superettan, men min hemsida var ambitiös. Jag intervjuade mängder av profiler utanför fotbollen (hm, undra var jag har de texterna idag?) och styrde alltid in det på Kalmar FF. Det var ett sätt att stärka vårt varumärke i en tid när vi inte existerade i rikspressen.

Men gästboken var alltså som en blogg, jag skrev nästan dagligen om livet i Kalmar FF och framför allt skrev jag öppenhjärtigt om våra matcher, vilket många uppskattade och sedan kom Myspace 2006. Som också blev som en slags blogg för mig.

2007 började jag emellertid blogga på ”riktigt” och det var hos Barometern. Från början i liten skala, sedan i allt större och snart blev Expressen intresserat och när bloggen var som störst skrev jag ett inlägg om dagen, jag längtade efter att skriva och det blev som en dagbok där fotbollen var navet, men där jag också skrev om min relation till min dotter och där människor i min närhet fick biroller och till och med huvudroller; Rektors-Henke, Tobinho med flera.
Ibland går jag tillbaka och läser inlägg från 2008/09 och jag ler för mig själv.
Men nu är det alltså slut.
Och det är helt naturligt.

Jag har successivt blivit mer restriktivt med det öppenhjärtiga.
Jag är inte heller lika intressant som offentlig person.
Och det sistnämnda är inget som jag sörjer. Faktiskt.
Jag har alltid varit införstådd med mekanismerna. Hur det fungerar. Man är mer intressant för människor som lagkapten i ett av Sveriges bästa fotbollslag än som U 19-tränare. Konstigare är det inte.
Jag vill passa på att tacka alla som har läst mina texter under åren.
Det kommer kännas en smula tomt att inte längre skriva någonstans.