St. Petersburg, Ryssland.
Invånarna i St Petersburg har fått en egen innebandypappan-historia.

Visst minns ni pojken som uppgavs ha övergivits av sin pappa utanför en sportarena i Uppsala för att pojken spelat för dåligt?
Här rapporteras det om en femårig pojke som lämnats vid vägkanten över 200 mil hemifrån. Pojken ska ha berättat för mannen som hittade honom att han hette Daniil Yermakov och att han bodde på Ulitsa Polyarnikov i St. Petersburg. Pappan ska ha sagt åt pojken att gå ur bilen och stå vid vägkanten i skogen medan pappan gick och handlade mat.
Enligt polisen bodde pojken med sin 47-åriga mamma och två bröder i 20-årsåldern. Dock uppges inga släktingar ha varit hemma på den uppspårade adressen och grannar ska ha sagt att familjen lämnat stan för att med bil åka till Sverdlovsk Oblast.
Enligt uppgift ska den 5-årige pojken må bra, efter omständigheterna.

St Petersburg, Ryssland.
Just nu pågår International Queer Festival här i St Petersburg, och en av invigningstalarna var Sveriges jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.
– Det här året är första gången som vi kunnat ha en skylt på dörren som säger att det pågår en HBTQ-festival, säger Anna Viola Hallberg, en av de svenska konstnärerna som deltar i festivalen.

Bild från utställningen ”State of mind”.
Jämställdhetsminister Sabuni (fp) var alldeles precis här i St Petersburg och besökte utställningen ”Article One” om HBT-rättigheter.
– Det är särskilt angeläget då staden har infört en anmärkningsvärd, hbt-fientlig lagstiftning som inskränker yttrandefriheten, säger Nyamko Sabuni i ett pressmeddelande.
En av dem som lyssnade till jämställdhetsminsterns tal var konstnären och festivaldeltagaren Anna Viola Hallberg.
– I Ryssland har man inga rättigheter, bara skyldigheter, säger Anna Viola Hallberg.
Hon har varit i St Petersburg i omgångar sedan 2006 och berättar att situationen för HBTQ-aktivisterna blivit bättre- men även sämre på andra sätt.
– Information om homosexualitet får spridas men inte vara ”översexualiserad”. Förut var enda sättet att träffas att ses hemma hos varandra som i miniföreningar. I dag finns det kontor där folk jobbar aktivt för HBTQ-personers rättigheter och det finns en supportlinje, säger Anna Viola Hallberg som deltar i festivalen med verket State of Mind.Konstnärerna Annica Karlsson Rixon (tv) och Anna Viola Hallberg (th) med jämställdhetsministern Nyamko Sabuni.
Foto: aview.se

Att håna religiösa symboler eller övertygelser kan ge uppemot tre år i fängelse, enligt en ny lag, rapporterar ryska medier.
– De har tagit det här beslutet efter domen mot Pussy Riot. Varför skulle annars en sådan här lag antas just nu?, säger Elena, 22, som jobbar som administratör i centrala St Petersburg.
– Jag kan inte förstå att Pussy Riot dömdes som de gjorde. Vi ska ha rätt att säga vad vi vill, säger Elena som inte vill vara med på bild.

Det är inte svårt att komma in på ämnet Pussy Riot i samtal med ryssarna. Så fort dem jag pratat med här hör att jag är utifrån vill de veta vad jag känner till och tycker om domen.
– Domen är löjlig. Två år i fängelse och sju år då de aldrig får lämna landet. Allt blev väldigt överdrivet. I vanliga fall kan du gå runt med en skylt på gatan ”Ned med Putin” utan att någon skulle bry sig. Ryssland är för stort, säger ”Dima”, som jobbar som servitör.

Rysslands enda internationella filmfestival heter Message to man, och har precis börjat här i St Petersburg.

Festivalen arrangeras för 22 gången och på Dom Kino inleddes dagen med fyra kort-dokumentärer, gjorda i Portugal, Japan och Vitryssland.
Den senare, Viktor Aslyuks ”Värme” , var en stilla liten berättelse om livet i en vitrysk filtstövelfabrik.
Interiörbild från Dom Kino.
Och imorgon är det Rysslandspremiär för svenske regissören Lars Noréns ”Le 20 novembre”, på legendariska Lenfilm, Rysslands äldsta biograf. Festivalen är fram till den 29 september.

ST PETERSBURG, RYSSLAND.
Ute på huvudgatan Nevskij Prospekt dånar rockmusik och trafiken är hektisk som alltid.


Inne på ”magasinet” Kupetz Eliseevs hörs bara tonerna från det självspelande pianot. I glasskåpen ligger cellofaninslagna karameller och chokladpraliner prydligt på rad. Där skopas rysk kaviar och personalen bär fluga och vita skjortor.
I mitten tronar en jättelik palm, under den sitter kaffedrickande ryssar och turister.
Välkommen till St Petersburgs lyxigaste, och alldeles precis återöppnade, saluhall från 1902!

Därinne träffar jag sex pensionärer från Stockholm och Åtvidaberg, som är på en liten minisemester.
– Vi letar något ryskt som inte är kaviar, det är svårt, säger ena damen innan hon skyndar vidare på sin sightseeing, angelägen om att få med sig något genuint hem.

Det är riktigt det hon säger, inne i den ryska saluhallen är nästan allt importerat- höjden av lyx.

ST PETERSBURG, RYSSLAND.

Ryska surrogatmammor håvar in på västerlänningar som inte själva kan få barn.

Aspirerande föräldrar åker till Ryssland för att hämta barn som fötts av en särskilt anlitad kvinna.

”Viktoria”, 29, är en av de ryska surrogatmammorna:

– Jag vill hjälpa människor som inte kan få barn.

Allt fler väljer att göra som ”Viktoria”, rapporterar the St Petersburg Times.

Hon fick själv betalt för att vänta och föda två tvillingpojkar som sedan fick nya föräldrar i Finland. ”Viktoria” berättar för tidningen att hon är skild och lever med sin fyraåriga dotter i sina föräldrars lägenhet.

Under graviditeten med de ”köpta” barnen träffade hon aldrig sina vänner, det var bara prästen i hennes kyrka som visste om vad hon gjorde.

Hon har en universitetsexamen och beskriver sig som en måttligt framgångsrik kvinna, ”innan hennes man lämnade henne”.

För ”Viktoria” handlar det om att hjälpa dem som inte kan få barn, men det går inte att bortse från att barnen också indikerar en del pengar till de biologiska mammorna.

St Petersburg Times skriver om en snittlön på en halv miljon rubel, cirka 120 000 kronor, för en graviditet. Väntande föräldrar som vill ha en mamma från St Petersburg eller med högre utbildning måste betala mer.

Det första företaget som arrangerat den här typen av försäljning är Rosyurconsulting. De uppger att de genomfört över 60 framgångsrika surrogatsamarbeten. På deras Moskva-kontor genomför de över 100 IVF-behandlingar varje månad, enligt företaget.

Natalya Kacheyeva är den på företaget som söker efter och väljer ut lämpliga äggdonatorer och surrogatmammor. Enligt uppgift har de över 40 kandidater i sin databas. Huvudkriteriet är att den sökande redan har barn.

Standardsurrogaten är ”ung, från lägre medelklass utan högre utbildning. De har oftast inte pengar att ekonomiskt sörja för sin familj och ingen utbildning bra nog för ett bättre jobb”, säger Natalya Kacheyeva till St Petersburg Times.

Surrogatmödraskapet är ett relativt nytt fenomen i Ryssland, St Petersburg Times skriver om det första officiella exemplet från 1995, då en kvinna fick ett nytt barn genom en surrogatmamma efter att hennes eget dött kort efter födseln.

Efter IVF-behandling är det lite som skiljer graviditeten från en naturlig sådan.

Samtidigt som surragatskapet är en hjälp för många, vittnar flera experter om att problemen kan bli många. Det är inte ovanligt med mediciniska komplikationer och missfall, eftersom inte ”kvinnorna skött sin graviditet som ett jobb”.

Väljer kvinnan att behålla sitt barn efter födseln har hon rätt till det.

Vissa frågetecken har höjts på senare tid i Ryssland, gällande lagligheten. Det finns i nuläget ingen lagstiftning gällande manliga singlar eller om det är okej att använda en död mans sparade sperma eller en död kvinnas ägg.

Ytterligare ett frågetecken är det gällande den ryska ortodoxa kyrkan, som får allt mer makt i landet, och som är emot surrogatskapet.

Men på grund av det svikande antalet födslar i landet, är det inte troligt kyrkan går in och försöker stoppa det, enligt en jurist från Rosyurconsulting.

Vill du få en inblick i Ryssland av i dag?

Ena dagen kommer den här bloggen att handla om ett lands president som flyger med tranor, andra dagen om ryska popstjärnor. Om stats-tv, om punkband som sätts i fängelse, om stora torg och galna taxi-chaufförer. Men mest av allt ska det handla om människorna, dem som jag träffar här i Ryssland och som har en historia att berätta.

Jag som skriver heter Nina Svanberg och är reporter på Aftonbladet. Just nu skriver jag från St Petersburg och kommer så göra under hösten. Följ, kommentera hellre än bra och fråga!