Hur blir laguppställningen vid ett maktskifte efter valet i september? I det senaste numret av Fokus presenteras en tänkbar ministerbesättning i en Sahlinregering, baserad på intervjuer med högt uppsatta socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister. Av S-namnen kan de flesta betecknas som riktiga lågoddsare som till exempel Östros som finansminister, Bodström som justitieminister, Sven-Erik Österberg som arbetsmarknadsminister och Urban Ahlin på UD (dock inte som utrikesminister, utan som biståndsminister enligt Fokus spåkula).

Saknas gör däremot gamla statsråden Morgan Johansson och Leif Pagrotsky. Det gör också starka kommunalråd som Illmar Reepalu i Malmö, Ilija Batljan i Nynäshamn och Anders Lago i Södertälje. Den enda som inte antingen redan sitter i riksdagen eller har tidigare ministererfarenhet är Göteborgs kommunalråd Anneli Hulthén som tippas bli ny skolminister – om hon vill flytta från Göteborg. Kännetecknande för flertalet av de utpekade ministerkandidaterna är också att de antingen står Sahlin nära eller är mycket partilojala – gråsossar ”i ordets bästa bemärkelse” som Sahlin sa om Östros i Agenda i söndags.

När Socialdemokraterna krisade som värst förra våren mitt i AMF-skandalen och den rödgröna samarbetsröran, ringde Aftonbladet runt till en rad gamla S-veteraner och bad dem om deras bästa råd till Sahlin. Ett av de tydligaste budskapen från dem var: skaffa dig fler nejsägare. Omge dig med fler personer som utmanar och ifrågasätter de invanda föreställningarna. Namn som återkom var bland annat Lago och Batljan. Och varken Morgan Johansson och Leif Parotsky har gjort sig kända för att gå i partiets ledband.

Får man tro Fokus kommer Sahlin inte att lyssna på råden.

Expressens krossa Mona-kampanj stinker, skrev S-bloggaren Krister Kronlid i veckan. Begreppet ”mosa Mona” myntades 1994 när Sahlin skickades fram för att försvara det måttligt populära förslaget att införa en karensdag vid vård av sjukt barn. Kritikerna gick hårt åt Sahlin, förslaget om karensdagen åkte i papperskorgen, men kritiken mot Sahlin bet sig kvar. Sedan dess har begreppet ”mosa Mona” använts flitigt framför allt av socialdemokrater när de tycker att Sahlin utsätts för påhopp eller orättvis kritik i medierna.

Kronlids inlägg riktar sig mot två artiklar i Expressen. I torsdags skrev tidningen att Pagrotsky är på väg att överge Sahlin och vill ha jobbet som chef på Moderna Muséet. Dessutom listades en rad andra medarbetare och S-politiker som redan lämnat politiken. Dagen därpå kom uppföljningen ”Tunga namn sviker Mona” med uppgiften att 20 socialdemokratiska riksdagsledamöter avstår från att kandidera i höstens val.

Pagrotsky anses inte ha de kvalifikationer som krävs för att bli chef på Moderna och lär inte komma på tal för jobbet. Och av de andra ”tunga avhopp” som nämns är det flera som knappast kvalar in som avhopp: Margareta Winberg petades redan på Perssons tid och fick bli ambassadör i Brasilien, Ulrica Messing lämnade riksdagen redan 2007 och startade inredningsbutik och tidigare gruppledaren Britt Bohlin var det Sahlin själv som avpolleterade.

Bohlin liksom Barbro Holmberg (som också nämns) är numera landshövdingar, vilket i politikens värld är lika med en reträttpost – inte ett steg vidare i karriären.

Och de 20 riksdagsledamöter som inte ställer upp för omval är en mestadels grånande skara som suttit i riksdagen i evigheter och därmed snarare avgår med ålderns rätt än av andra skäl.

Men betyder det att Expressen driver en mosa Mona-kampanj? Det återstår att se.

Det närmaste kampanjer mot en enskild person vi kommer i Sverige är det som i dagligt tal kallas för mediedrev. De utlöses alltid av en eller annan skandal och får hart när alla journalister att springa mot samma mål – ofta en politiker. Men två artiklar gör inget mediedrev och ingen kampanj heller för den delen.

Expressen är (precis som övriga nyhetsredaktioner) på jakt efter den bästa storyn – varje dag. Ibland resulterar dålig jaktlycka i en hårdvinklad nyhet. Om såväl de rödgröna som alliansen.

Dessa bemöts oftast med en axelryckning eller möjligtvis ett irriterat muttrande bland luttrande politiker. Men inte den här gången. Det är nämligen inte bara Kronlid som reagerat: Pagrotsky skickade genast ett pressmeddelande där han dementerade att han skulle lämna politiken. Och gruppledaren Sven-Erik Österberg skrev ett debattinlägg på politikerbloggen där han kallar uppföljningen för en tidningsanka.

Den kraftiga reaktionen tyder på (minst) två saker: 1. Inom S är man nu noga med att visa att man sluter upp mangrant bakom Sahlin inför valet och 2. Det är valår och alla partier bär nerverna utanpå kläderna.

Det kan också tyda på att Paggan faktiskt försökt få jobbet som Moderna-chef, men blivit tagen i örat och tvingad till offentlig reträtt när det kom till partiledningens kännedom. Det lär vi dock aldrig få veta.

Det är 227 dagar kvar till valet. I den senaste Aftonbladet/United Minds ser det ut att bli en promenadseger för de rödgröna. Men Mona Sahlin gör bäst i att vänta med att lägga champagnen på kylning.
I samma undersökning får S bara 30 procent – 5 procentenheter under valresultatet och på samma nivå som förra våren när krisrubrikerna om Sahlin avlöste varandra. Och Alliansen tänker knappast ge sig utan strid.
Med Kristdemokraterna, Centerpartiet och ibland Vänsterpartiet vinglande runt 4-procentsspärren (och dessutom Sverigedemokraterna på väg in) är det upplagt för ett otroligt spännande valår.
Under hela året kommer jag att ha extra fokus på Socialdemokraterna och Mona Sahlin. Här kommer jag att bevaka stort och smått som rör det rödgröna lagets största parti.
Har du tips, bilder eller uppslag? Skriv i kommentarsfältet eller mejla!

PS Noterade förresten att Gustav Fridolin vann miljöpartisternas provval i Stockholms län i veckan – före språkröret Peter Eriksson. Det är ingen högoddsare att Fridolin tar över som manligt språkrör när Eriksson och Wetterstrand ska bytas ut nästa år…