Marie Lindbergs nummer är ännu mer stilla än det målats upp. Hon sitter på scenen med sin gitarr. En cellospelare sitter lite vid sidan av och fyra i kören stödjer Marie i bakgrunden.

Men så kommer kläderna in och visas upp på scenen (ber om ursäkt för oskärpan) och det visar sig att det inte är ett nummer helt klätt i svart. Skönt! En lila klänning och en topp i samma färg med svarta byxor.

Marie är farlig just för att hon är en sån outsider. Den här typen av låt hade inte funkat med vem som helst, men visst älskar man en underdog. Kanske är det dags för lite Hollywood-saga i Melodifestivalen. Senast var ju Carola 1983.