Festen var rätt blek jämfört med efterfesten i Göteborg. Artisterna verkade tröttare och det tog tid innan festen verkligen kom igång. Till slut var det ändå Måns Zelmerlöw som fick igång festen med en enmansshow på dansgolvet.

Först dansade han till Martin Stenmarcks Las Vegas och Arvingarnas Eloise, innan han hoppade upp till dj:n och viskade något.

Snart ljöd Tom Jones i högtalarna, It’s not unusual. Måns släppte loss framför kamerorna och det märktes att han gjort den här låten förut. Texten flöt, rörelserna var rätt och Tom Jones–höfterna vickades där de skulle.