Mycket mer än pyrofontänerna syns ju inte på den här fantastiska bilden som jag tagit, men den höll på i flera evigheter.

På scen blir det för Sanna en genomskinlig grå-silvertopp coh byxor, som visades upp idag.

Mannen i keps är Thomas Malmros som gjort kläderna till Sannas schlagervecka.

Bobby Ljunggren följer sitt klassiska schlagerrecept när han tillsammans med Henke Wikström och Fredrik Kempe inleder Sanna Nielsens Vågar du, vågar jag i ett lugnt tempo à la Min kärlek och Evighet och sen låter den övergå i upptempo schlagerpop.

Visst är det en ny Sanna på scenen, åtminstone för henne själv. Det är upptempo och mycket mer koreografi än vi är vana att se Sanna i. Nytt för Sanna, men inte nytt nytt.

SMS-texterna från förra årets festival – Linda bengtzing, Magnus Carlsson – fortsätter i år, men på skrämen bakom Emilè Azars låt.

Smileys hoppar runt på skrämen bakom honom och dessutom texten Fika??? Puss tbx!

Förkortningen TTYL betyder vi hörs sen (talk to you later).

Veckans första debutant känns väldigt osäker på inledande repetitionerna. Tonerna siter hyfsat, men han har svårt att hitta kamerorna och ännu svårare att leverera säkerhet in i kameran när han väl hittat den.

Mellan genomsjungningarna klappas Emilè Azar om uppmuntrande av körens Thérèse Löf som ger honom sitt stöd.

Koreograferna Vera Prada och Tine Matulessy coachar honom också att våga ta för sig mer på scenen och Henke von Z – pappa Björn i det här sammanhanget – går igenom kameravinklar med honom.

Henke von Z gör körens Micke Blomqvist sällskap och svänger loss vid sidan av scenen när Emilè Azar värmer upp rösten.

För kung och fosterland, då blir det givetvis dekorerade uniformer på scenen.

Oskarpt som få, men lite antydning av vad som väntar får man ju i alla fall.

Den långa kungarocken är troligen till Magnus – eller vad tror ni?

Om After Dark lånat Go west-låten så har Magnus Uggla lånat hela dansen. Komplett med marschtakt, honörer och stomp. Huskoreografen Vera Prada står för koreografin.

Så fortsätter låtstölderna! Glory of love, som blad annat Bette Midler sjungit i filmen Stränder.

Ännu en refräng att känna igen, men Andreas gör det med stil.

Sen är ju ingen av veckans låtar stulna på riktigt, det här är schlager, man ska känna igen låtarna. Det är låtar man känner igen som funkar i de här sammanhangen.

Andreas lånar på rätt sätt till en helt egen låt.

Stönande italienska med house beat. Försvinner i mängden och är inte refrängen stulen? Låtar som inte är på svenska eller engelska brukar ha svårt i den här tävlingen.

Veckans startfält är verkligen årets mest rippade. Den här spelades på house-klubbar redan i slutet på 90-talet.

Sarah Dawn Finer gör en en Celine Dion-ballad. Tänk La Gaylia tidigare år. Det är vackert, men behöver vi fler ballader?