The Ark vill verkligen vara lite för mer än Melodifestivalen. Det kanske går hem hos creddiga musikjournalister, men jag förstår inte grejen med. Att komma upp på scenen med nån slags spelad gäspning under fotograferingen känns bara tråkigt.

Carola är en superstjärna. När hon gick upp på scenen i Göteborg förra året tystnade presskåren. Så stora är inte the Ark. Attityden funkar liksom inte, inte för mig i alla fall.

En bra artist i Melodifestivalen tar ju sig an hela grejen liksom, som Andreas Johnson förra året.

Nu hoppas jag bara att the Ark tar mig med storm på scenen, jag brukar älska deras spelningar, för än så länge har jag bara blivit besviken.

Nu är jag lite lycklig. Sonja har dykt upp inne på Arenan. (Ni som läst förut vet att Sonja är en liten bloggfavorit). Hon tävlar ju inte förrän nästa vecka, men hon har skrivit texten till Anne-Lies och Svantes låt. Nu kan vi nog räkna med röj på Göteborgsfesterna.

Klänningar och rosa draperingar verkar va grejen för Cosmo-tjejerna. Försök tyda min otydliga bild här om ni kan.

Bakom står Cosmo4 och diskuterar repetitionen. Tror de är rätt nöjda med första repet. Skönt med ett tjejband som faktiskt kan sjunga, men så har ju tjejerna gedigen erfarenhet av både musikaler och annat artisteri.

Så kom veckans första Carola-fläkt när Cosmo4 gick ut på dne lilla avsatsen intill greenroom. Det är snyggt med fläkt. Men det blir kallt för presskåren, brrr.

På scenen står Regina Lund som ensam tjej med tre dansare. Det är ett fartigt nummer och Regina är rejält anfådd efter repetitionerna. Vad som inte syns är att bakom scenen står körledaren Thérèse Löf och en tjej till och ger Regina röststöd för att hon ska orka igenom låten.

Totalt får man ju vara sex personer i varje nummer, så något regelbrott är det inte, men det vore ju trevligt att få se tjejerna på scenen tycker jag.

– Vi har gjort om ett konferensrum till förlossnignsavdelning här bakom, skämtar Henke von Zweigbergk när han håller upp Jimmy Janssons schlagerkläder.

En lite vuxnare Jimmy kan anas med smal slips och kavaj i vinrött. Övriga på scenen ska ha t-shirts.

Jimmy blir också först ut att använda övervåningen på scenen och lyckas väl på tre minuter vara på ungefär alla ställen som går på scenen.

Elin Lantos dansare (Robert från Supernatural och Martin från Mamma Mia) är med och röjer till Jimmys superrefräng i Amanda. Inte så mycket dans men mer röj på scenen.
– Till och med jag är andfådd, utbrister en kollega som sitter still intill mig när numret är klart.

Marie Lindbergs nummer är ännu mer stilla än det målats upp. Hon sitter på scenen med sin gitarr. En cellospelare sitter lite vid sidan av och fyra i kören stödjer Marie i bakgrunden.

Men så kommer kläderna in och visas upp på scenen (ber om ursäkt för oskärpan) och det visar sig att det inte är ett nummer helt klätt i svart. Skönt! En lila klänning och en topp i samma färg med svarta byxor.

Marie är farlig just för att hon är en sån outsider. Den här typen av låt hade inte funkat med vem som helst, men visst älskar man en underdog. Kanske är det dags för lite Hollywood-saga i Melodifestivalen. Senast var ju Carola 1983.

– Som en Sauna här uppe!
Regina chockades lätt efter värmen från pyrot som gick igång under hennes sista rep, lågorna slog höga och Regina stod aningen för nära precis i avslutningen av numret när hon stod själv högst upp i hissen.

På bilden är numret slut och pyrot är på väg att slockna. Regina som hamnat lite för nära elden tog sig för underarmarna och utbrast:
– Det blev väldigt varmt!

Studiomannen Henke von Zweigbergk kan sina kvällstidningsrubriker. Inför Reginas sista rep varnar han:
– Pass på för dödspyrot!