Regina Lund är ett mode-statement vad helst hon gör. Med lila dansdräkt under polkalinne inleder hon repetitionerna.
Hissen fortsätter att vara vinglig, men Regina både inleder och avslutar i den, i inledningen med sina tre dansare dansandes.
Nu visades precis kläderna upp på galge för att ljuset ska kunna justeras. Det känns som att Regina siktar mot stjärnorna med hjälp av Fuglesangs byxdress.
Nån mer som minns Hanna Hedlunds Anropar försvunnen?
– Jag trodde the Ark skulle ha en promenadseger, men nu är jag inte lika säker längre.
Krönikör Larsson suckar lite ljudligare än vanligt i pressrummet och jag kan itne göra annat än att hålla med. Visst har Regina en schysst öppning, men sen kommer både Lustans och Jessica med andra bra discolåtar.
Refrängen som sitter efter första genomlyssnignen är utan tvekan Jimmy Janssons Amanda. Frågan är bara hur snabbt man hinner tröttna på den?
Oj, det var inte så lite Beatles i the Arks ”The worrying kind”. Det är ju verkligen ingen ”It takes a fool to remain sane”, men med Ola Salo på scenen finns nog inget annat än direkt till Globen. Trallvänligt, men ingen riktigt krok vid första genomlyssningen.
Anne-Lie och Svante gör en liten fin visa à la 60-tal och deras röster funkar bra ihop. I ett startfält som är fyllt av discopop kanske den tar sig igenom, men de komemr få det tufft. Ska bli spännande att se på scenen.
Jessica ville ha en ärlig kommentar av mig efter dagens genomlyssning. Det ska hon få. Det här är en klassisk disco-schlager, perfekt för Jessica Andersson. Den komemr spelas på ala schlagerställen och bli en klockren hit på Sveriges alla gay-ställen.
”Kom, om du tror att du kan förföra mig”, ”kom och visa att du är en man” sjunger hon och jag ser framför mig hur man mimar till den med tydliga läpprörelser på dansgolven. Det här gör mig glad, men det kan bli svårt efter synt-discon med Lustans.
Mina favoriter brukar ju hamna typ femma.
Lustans Lakejer låter som Mauro Scocco och Peter Lemarc nog skulle ha gjort om de ställde upp i Melodifestivalen, med lite extra blippande i bakgrundsmusiken. Upptempo i syntdiscon Allt vi en gång trodde på, men den känns ändå rätt dyster, precis som Scoccos låtar alltid gör. Jag gillar, men jag blir inte glad.
Cosmo4 sjunger What’s your name, skriven av bland annat Henrik Wikström som var inblandad i Carolas Evighet förra året. Enkel refräng att sjunga med i, men vilka ska rösta på den?
Det känns Spice Girls och alla andra tjejband, men såna har ju inte lyckats så bra i Melodifestivalen tidigare, nån som minns Ai (Bilder av dig 1999, med Josefine Sundström bland annat) eller Excellence i början av 2000-talet etc?
Men lär bli ett shownumer att njuta av på scenen om tjejerna både kan sjunga och dansa samtidigt.
Jimmy Jansson har lagt på lite gitarrer för att bli tuffare, men låten är en enkel pop-låt med en refräng som alla skolflickor kommer sjunga med i på lördag. Med ”Hon är gråt, hon är skratt”-text signerad Jimmy och G:son blir Jimmy säkert alla tjejers favorit. Frågan är om han är tillräckligt ihågkommen för att rösterna ska räcka.
Oj, det bröt verkligen av när Marie Lindbergs finstämda gitarr-visa kom igång efter Regina. Men visst stannar man kvar och lyssnar. Marie Behöver inte vara orolig för att man kommer koka kaffe. SVT:s kelgris levererar lite Simon & Garfunkel utan att vara så uppenbart som Andersson & Gibson förra veckan. Kan bli veckans överraskning.
”Du är perfekt precis som du är” stönar Regina Lund som om det vore Serge Gainsbourgs och Birkins Je t’aime (resevrvationer för stavfel och felaktigheter, men nån hjälper mig säkert med rätt i kommentarerna) när Rainbow star börjar. Tungt komp och distade gitarrer på en klassisk Ljunggren/Kempe-schlager.
Reginas röst är cool, sval och stönande. Låter coolt.